Vintern när östtyskarna vallfärdade till Trelleborg

Den 9 november 1989 skrevs ett stycke nutidshistoria i Tyskland. För de allra flesta svenskar blev Berlinmurens fall, och tiden fram till Tysklands återförening, en nyhetshändelse "nere i Europa". Men det fanns ett undantag – Trelleborg Genom färjeförbindelserna med Sassnitz och Travemünde blev resultatet av händelserna i Tyskland väldigt nära och uppenbara.

De annars så folktomma gatorna i stadens centrum förändrades vintern 1989-90. Tusentals östtyskar kom på besök, de första bara ett par dagar efter murens fall. Det var ofta stor trängsel i passagerarterminalerna i hamnen och i butikerna.

För de trelleborgare som genom årens lopp besökt DDR, eller vandrat längs gränsen vid Priwall utanför Travemünde, kändes händelserna i Tyskland nästan som en inhemsk angelägenhet.

Många upplevde sig delaktiga och hyste en stark sympati med grannarna på andra sidan Östersjön vars samhälle så hastigt och oväntat totalförändrats. Sassnitz, 10 mil från Trelleborg, låg plötsligt väldigt nära.

Berlinmurens fall innebar inte bara att öst- och västtyskar kunde återförenas. För första gången på 28 år fick östtyskarna också en möjlighet att resa utanför DDR:s gränser.

I Tyskland rådde en folklig glädjeyra och en stark nyfikenhet på omvärlden. Åtskilliga tog snabbt färjan över till Trelleborg.

Att de var utan pass och utan möjlighet att växla till sig svensk valuta utgjorde inget hinder. Nyfikenheten och glädjen över den nyvunna möjligheten att resa var starkare.

I Trelleborg fick gränspolisen tillstånd att tillåta östtyskarna några timmars uppehälle mot färjebiljetten som pant.

Under de månader som följde var ett stort antal färjor fyllda av endagsresenärer som då inte brydde sig så mycket om traditionella sevärdheter. Att bara få vandra på andra sidan Östersjön var för många en stor upplevelse. Konst, kyrkor och museer fanns det gott om i DDR. Däremot var butikernas utbud i Sverige stort och nytt för många.

Det rådde en ovanligt glad och öppen stämning i Trelleborg för 15 år sedan. Många trelleborgare välkomnade sina "nyvunna grannar" till exempel genom att visa dem runt eller att bjuda på fika.

När de första östtyskarna kom skänkte Mat i City varukassar med bland annat frukter som flera DDR-medborgare inte hade sett sedan före andra världskriget. Svensk-Tyska vänskapsföreningen höll soppkök och Domus bjöd på kaffe och delade ut vykort. Den 18 december 1989 stod också några företag, föreningar och trelleborgare värdar för 600 besökare som bjöds på färjebiljett och en heldag i staden.

Den östtyska marken kunde inte växlas till västvaluta, men östtyskarna fann ganska snart ett sätt att tjäna några svenska kronor som de sedan kunde handla för. Vodkaflaskor såldes svart och billigt lite överallt i Trelleborg.

Så småningom tunnades endagsbesöken ut. Senare under 1990 stod Tyskland återförenat och östmarken hade bytts ut till D-mark.

Rekordsnabbt hade varuhus, bilhandlare, elektronikbutiker och resebyråer slagit upp i forna DDR och alla slogs de om den nya köpkraften.

MaudHolmberg Klyft,0410-545 28maud.h-k@allehandasyd.se