Två hundar i huset
Och det är det ju, för det mesta, men det är långt ifrån problemfritt. Två hundar kräver mer än dubbelt så mycket av ägarna som vad en gör. Det finns ett antal felaktiga skäl att skaffa en hund till. Det viktigaste av dem är att hunden ska få sällskap. Hunden har inget behov av sällskap av en annan hund. Hunden har sin flock i familjen och det är familjemedlemmarna den väntar på. Hunden nöjer sig inte med en lekkamrat i väntan på husse eller matte. En hund i huset vilar i väntan på att familjen ska komma hem. Två hundar vilar också medan de väntar. Två hundar smutsar ner mer än dubbelt så mycket som en eftersom de leker på ett annat sätt när familjen är hemma. Leken blir våldsammare än när matte leker med hunden. Hårtussarna flyger. Leran som fastnat i tassarna sprids över ett större område. Vad man framför allt måste tänka på när man skaffar en hund till är att rangordningen ändras. I familjen är rangordningen linjär, dvs hunden uppfattar att husse, till exempel, står över matte som står över dottern som står över sonen och nederst på rangordningen står hunden (om uppfostran fungerat som den ska). Med en ny hund i huset ändras den rangordningen. Rangordningen bland hundar är könsbunden, dvs en rangordning för tikar och en för hanhundar. Det är sak att tänka på när man skaffar en hund till. Om det är samma kön på hundarna kommer man att ha mer problem än vid olika kön. Så småningom kommer de att konkurrera om den högsta hundpositionen, dvs den unga hunden försöker komma högre än den gamla. Det kan leda till blodiga slagsmål när den gamla försvarar sin ställning. Mycket sannolikt kommer den gamla hunden att "trycka ner" valpen av samma kön. Så fort valpen närmar sig könsmognaden blir det viktigt för den äldre hunden att markera rangordningen och hon kan göra det mycket hårdhänt. Valpen kommer då också att vara angelägen om att visa sig undergiven för att få bekräftat att rangordningen kvarstår. Valpen kommer då alltmer att rikta sitt intresse mot den äldre hunden än mot oss som ägare. Tikarna fostrar valparna mer än vad hanhundarna gör. Min gamla tik försökte, till exempel, tillrättavisa valpen när inte valpen lydde kommando som den gamla tiken kände till. Innan jag hade en chans att ingripa kastade sig den gamla tiken över unghunden och "bestraffade" olydnaden. Eftersom Gaia, den gamla hunden, tog mycket hårdare i Ylle, den unga hunden, än vad jag eller min fru gjorde så blev det Gaia som under en period blev den viktigaste ledaren för Ylle. Sedan fick vi problemet med att rätta till rangordningen. Lärdomen är att hålla isär hundarna, att inte låta den äldre hunden tillrättavisa den yngre för brott mot våra kommandon. Sedan finns det förhållande mellan de två hundarna som vi inte ser och där det kan finnas anledning för den äldre hunden att bita den yngre över nosen. Vilken ålderskillnad bör det då vara om jag väljer att ha två hundar? Först och främst bör de inte vara jämngamla. Det blir då mycket svårt för för husse och matte att bli flockledare. Hundarna behöver inte rikta sitt intresse mot husse och matte - de har ju varandra att leka med, att sova tillsammans med mm. Ska man trots allt ha två jämngamla hundar, kanske syskon, bör man hålla isär dem så mycket som möjligt så att hundarna fostras var för sig. Sedan kan de släppas ihop ibland. Om hundarna har samma kön, trots vad jag skrivit ovan, gäller det att hitta en lämplig åldersskillnad. Den äldre hunden bör ha nått full mognad, kanske tre till fem års ålder då hunden är stabil och självsäker och har funnit sin ställning i rangordningen. Den äldre hunden bör inte vara för gammal. Vid någon tidpunkt kommer den yngre hunden att utmana den äldre om rangen. Det är bättre att det sker när den yngre hunden själv är mogen, inte när den gamla hunden börjar tackla av. Det blir då lättare att styra över när den yngre hunden ska ta över. Vi, som ranghögst, har stor betydelse för att bestämma rangordningen genom hur vi behandlar hundarna. Vi hälsar först på den äldre hunden, den får godis eller mat först, den går först, av hundarna, ut och in genom dörrar, liksom allt annat som kan associeras till rang. När vi märker att det är dags för den yngre att ta över flyttar vi över vårt intresse på den yngre så att den får hälsa först, får mat först osv. Detta kan synas grymt, men det är ett signalsystem som hundarna förstår. För dem är det helt naturligt att detta sker vid någon tidpunkt och vi gör det inte lättare för dem genom att vara sentimentala.
