Triss i kulturgärningar

Ena året kan det ges till unga, lovande talanger - som i fjor, när rockbandet Precious fick det. Nästa år kan det handla om att belöna "lång och trogen tjänst" i kombination med en ännu livaktig gärning, som när Trelleborgs symfoniorkester fick priset 2006.

Årets kandidater är tre. Till att börja med ideella Trelleborgs Riksteaterförening, som varje säsong kämpar för att fylla Trelleborgs kulturhus med en allt mer teaterbiten publik.

- Teater och kultur är ett nödvändigt komplement för det övriga livet, tycker Per-Henrik Christmar, föreningens vice ordförande.

Strategin är försiktig, med syftet att långsamt bygga upp en publik som vet att urvalet håller hög kvalitet. Och man jobbar gärna med artister som kan komma igen, hålla workshops för gymnasiets elever och ge eko via den bästa reklampelare som finns: djungeltrumman.

- När vi började satte vi upp målet att ha tio föreställningar per år. Nu gör vi fem-sex, berättar Per-Åke Walldén, ordförande. För kandidat nummer två, durspelaren Folke Jönsson, är gemenskapen grunden inte bara för musiken, utan även för ett mångårigt kärt besvär med att hålla folkmusik och gammeldans vid liv. I år kan han fira 20-årsjubileum som ledare för orkestern Durfåglarna, och lika länge har han varit med och arrangerat Smyge spelmansstämma.

- Man ska ju spela mednågon, tycker Folke.

- Jag tror att man är född med en gen som strävar efter musiken.

Med Durfåglarna har han inte bara spelat runt om i Skåne, utan också åkt på oförglömliga gästspel i Tyskland, Norge, Danmark, Litauen och Holland. Samt gett ut tre plattor med gammal, bortglömd musik. Inte för att han har något emot modernare stuk:

- Himla synd, egentligen, att de som bara gillar modern musik inte har öronen öppna för gammal! Kandidat nummer tre har slagit sig ner i Västra Vemmerlöv, där han också spelade in debutplattan "Guess My Troubles Just begun". Vars tolkningar av akustisk blues gett eko långt utanför Trelleborgs gränser.

- Bara det att jag faktiskt fick göra en platta är en personlig framgång, säger Svante Sjöblom. Och att den blev recenserad i så många tidningar. Det är inte självklart att en bluesplatta blir det.

Det är något med melankolisk, "blå" musik som sätter själen i dallring, men exakt varför den känns så mycket mer angelägen än glad och uppåt musik är inte lätt att sätta fingret på, menar Svante.

- Jag lyssnar ju på mycket "glad" musik, poängterar Svante. Men jag blir rätt glad och upplyft av blues också. I alla fall om det är en bra låt.