Tillbaka till angelägenheten

Kulorna viner runt huvudet på Ulf Lundell på Omaha Beach, där han likt en allierad viking i andanom stormar i land med D-dagstrupperna. Han vet att slutet kan vara nära – och det är en märkligt befriande känsla.

Nyheter • Publicerad 18 november 2008

Den som väntat sig en akustisk platta efter höstens briljanta unplugged-turné väntar i galen tunna. Omahaär en varierad, fingertoppskänsligt producerad rockplatta som andas och frustar, även om balladmaterialet dominerar. Å andra sidan kan sånger som popballaden Underbar morgon, den motsägelsefullt ljusa Lär dig älska mörkretoch dova Din tid är uteräknas till de bästa Lundell gjort.

Med några undantagsbagateller - poppiga singeln Hitza hitz, Spikesom faktiskt tycks handla om en gammal hund som beter sig som, tja, en hund, och Pissväderspolska, där Hedningarna oförhappandes verkar ha klivit in i studion - är det gott om lägesrapporter med tyngd från den ärrade och brände rockräven. Och det känns angelägnare än på bra länge att höra av honom.

Annons

Inte sällan handlar det om att acceptera livets gång, tagga ner, inse att de flesta mål man jagat var rätt fåfänga. Men bäst man börjar pussla ihop ett tema av uppgivenhet, kanske rent av bitterhet, då åker man på bakläxa. "Din tid är ute", men också "din tid är nu". "Stäng igen butiken [...] be en bön för vad du har kvar - och börja om en gång till" (Butiken).

Lundell pratar om att tänka på refrängen. Men det kan lika gärna sluta med att han sjunger på ny vers.

Lars Thulin

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons