Svensk dominans i tysk luftrum

Det var utklassning på hög nivå. Kajsa Bergqvist dikterade villkoren fullständigt i damernas EM-final i höjdhopp. Medan konkurrenterna plaskade omkring i vattenpölar och verkade ha sugproppar under sulorna när de skulle lyfta, var Kajsa precis lika pålitlig som vanligt. Det var en stilig flyguppvisning hon gjorde nere i Bayern, den 26-åriga Stockholmstjejen, som är på god väg att bli en av landets största kvinnliga idrottstjejer genom tiderna. God acceleration på startsträckan, perfekta fotvinklar i "take off-momenten", god koll på armar och andra prylar under själva flygturen och mjuka landningar på den madrasserade landningsbanan. Inte undra på att de tiotusentals åskådarna på Olympiastadion klappade som en samling skandinaviska charterresenärer på 70-talet, när Kajsa tog ner sin lätta kropp efter luftfärder som ingen annan med starttillstånd - vissa kraschade redan i försöken - var i närheten av. Genom att susa över både 196 och 198 tvingade hon upp den stackars ryskan Kuptsova på nivåer som kunde ha gjort henne höjdrädd. Kuptsova hade inte alls några Kajsahöjder i kroppen denna våta och besvärliga höjdhoppardag och jag väntade mig nästan att hon skulle sno en av stavhopparnas käppar när skulle försöka svinga sin kropp över två meter. En sådan hade behövts; ryskan hade ju allt sjå i världen att ta sig över 192 och klarade det först på sitt tredje försök. Det var utklassning. Europamästerskapen i friidrott inleddes lite trevande men kom att sluta i en underbar blågul medaljfest. Det blev fem stycken till slut - mer än vid något annat Europamästerskap - och aldrig att vi kunnat se fram emot ett olympiskt spel med samma tillförsikt som vi kan göra mot Aten 2004. Då lär det bli medaljer på både längden och tvären - och höjden, naturligtvis. Fredagen var grabbarnas. Svenska holmar och stränder svepte in över Olympiastadion och kom för några timmar att prägla idrottslivet där nere. Holm hoppade hem ett silver, Strand ett brons och rätt som det var stod de där, alldeles intill varandra på EM-prispallen som om ingenting hänt. Det var en rätt lustig syn. Piff och Puff hade ju tidigare under veckan begärt skilsmässa eftersom mediabilden upplevdes som förvillande - folk blandade ihop dom - men den här kvällen var de återförenade och lyckliga och kärvänliga och fångade på exakt samma bilder. Mitt starkaste minne från de här EM-tävlingarna är när de dök upp i var sin armhåla på Christian Olsson. "Herr Fågelben" hade tagit sina tre jättesteg och vunnit guld och befann sig i ett slags transtillstånd framför huvudläktaren, när Holm och Strand rusade till och förenades i glädjefnattet. Det var klassiska idrottsbilder som kablades ut från München. De tre medaljörerna njöt av varenda sekund och verkade aldrig vilja lämna Olympiastadion. Att sedan se killarna svepa Tequila på krogen kändes inte lika angeläget. De bilderna kunde besparats alla barn och ungdomar som fått nya idoler. Carolina Klüft gav mig en affärsidé. Om man skulle tillverka en sån där tabell som översätter längder och tider i sjukampspoäng? 47,61 meter i spjut = 950 poäng. Typ. En sån liten tabell i fickformat skulle garanterat bli en försäljningssuccé, den skulle ligga på varenda svenskt soffbord under EM, VM, OS i många år framöver. Den skulle bli nervöst pillad på, kysst i svaga ögonblick, kanske slängd i papperskorgen vid något enstaka tillfälle. Men den skulle vara en livsnödvändighet för alla oss som från och med nu kommer att följa varenda steg, hopp och kast som detta småländska yrväder utför på världens idrottsscener. Det är alltså dags för svenska folket att börja läsa in sig på sjukamp. Det gör vi så gärna. Ge oss en svensk världsstjärna - och vi är beredda att ta praktiskt taget varenda idrott till våra hjärtan. Ärligt: Hur många brydde sig egentligen om skidskytte innan Magdalena Forsberg dök upp mellan tallarna med gevär på ryggen och guld i sikte? Hur många fascinerades av curling innan de svenska lagen plötsligt blev medaljhopp i OS? Och hur många minns vem som vann damernas sjukamp vid VM i Edmonton i fjor? Från och med nu ska det bli bättre reda på våra sjukampskunskaper. Carolina Klüft kommer att limma fast oss framför TV-apparaterna länge, länge, länge. Tjejen har allt. Kroppen. Utstrålningen. Charmen. Förmågan. Och hon har en sak till. Bragdguldet som i en liten ask.