Annons
Nyheter

Skivarps forna stolthet står och väntar

För drygt 40 år sedan lades sockerbruket i Skivarp ner. Sedan dess har det i princip inte funnits någon varaktig verksamhet i de jättelika lokalerna. Trots det är det inte aktuellt att riva byggnaderna. De stora fönsterna är igenbommade med röd korrugerad plåt. De få som inte är det är krossade.
Nyheter • Publicerad 15 april 2003

- I början lagade vi fönsterna men det vara ganska otacksamt eftersom de bara slogs sönder igen, säger Urban Wehtje som genom Rydsgårds gods äger fastigheten sedan 1972. På gården utanför sockerbruket står en massa skrotbilar och skräpar. Rester från en före detta hyresvärd. Sedan nedläggning 1962 har bara sporadisk verksamhet ägt rum i byggnaderna. Urban Wehjte på Rydsgårds gods ser till att portar och fönster är ordentligt igenbommade. Bild: Bass Nilsson När den tunga skjutdörren till huvudbyggnaden glider upp är allting bara svart. Luften som strömmar ut är kall och fuktig och det luktar av murbruk och tegel. När ögonen vant sig öppnar sig ett gigantiskt rum. Mäktiga stålbalkar och pelare som håller väggar, golv och tak på plats växer fram ur dunklet. Graffitimålningar på ena väggen är visitkort från personer som tagit sig in i lokalen på egen hand. Det är tyst. Väldigt tyst. Och det är svårt att föreställa sig hur det såg ut här i början på 1900-talet när det jobbade runt 400 personer på Skifarps sockerfabrik. Tegel- och murbruksrester knastrar under fötterna och ljuden studsar mot taket högt ovanför våra huvuden. En bastant trappa leder upp till våningarna ovanför och högt däruppe tränger ljuset in från en glugg i taket. Här och var gapar stora hål i golvet efter maskiner och rör som en gång var sockerbrukets hjärta. Men av brukets innanmäte finns inga spår. I stället har andra aktiviteter flyttat in. Och ut. I huvudbyggnaden har till exempel en mindre lagerlokal gjorts om till stall. Men här är inte längre några hästar. - Det är synd att ha ett stall som ingen använder, säger Urban Wehtje. Vid ett tillfälle tog Urban Wehtje in en arkitekt för att utreda vad byggnaden skulle kunna användas till. Man kom fram till att de stora ytorna kunde rymma både stall, ridhus, tennis- och badmintonplaner men av detta blev intet. Sedan sockerbruket lades ner 1962 har byggnaderna rymt bland annat pelletsframställning, lager och bearbetning av konstgödsel, ridhus, stall, skateboardhall och bilverkstad. Än så länge har ingen verksamhet stannat längre än ett par års tid. Under årens lopp har fastigheten även använts för att dumpa skrot - bilar, gamla kylskåp och spisar. Vid upprepade tillfällen har den även utsatts för skadegörelse. Krossade fönster, uppbrutna dörrar och klotter. Vad som nu ska hända med den gamla byggnaden är osäkert. Flera av de Skivarpsbor som YA talat med verkar bära på samma idé om vad åtminstone en del av lokalerna skulle kunna användas till. - Det där gamla ska man vara rädd om. Och här i Skivarp finns ju inget för ungdomarna. På sockerbruket finns många möjligheter men det måste finnas någon vuxen som håller i det, säger Eva Larsson. - Det där med ungdomsgårdar har ju blivit dåligt på de flesta ställen. Det finns inte så många ställen att hålla till på här, säger Terho Sippola. Men det finns även de som tycker att byggnaden i stället bör rivas. - Jag är rädd att som det är nu så blir det bara ett tillhåll och en massa som förstörs. Sedan förstår jag att för gamla Skivarpsbor så är sockerbruket något man vill bevara. Men jag undrar om det går och i så fall vem som ska göra det, säger Elisabeth Viklund. Enligt Urban Wehtje finns det inga planer på att riva det som i början av 1900-talet var ett unikt sockerbruk. - Jag tycker det vore synd. Vi har lagt ner mycket pengar på att ordna taken och sätta för fönstren. Någon dag dyker det kanske upp någon som har en idé och som kan utnyttja byggnaden, säger Urban Wehtje. Omkring 5 000 kvadratmeter yta och en takhöjd som svindlar står tomma. Men det krävs mer än ett stort engagemang för att liva upp lokalerna med verksamhet. Det ska vara ekonomiskt hållbart också. - Vi har varit inne på att sälja men vår tanke nu är att hitta någon som kan använda det som lagerlokal. Det är det som är realistiskt, säger Urban Wehtje.

Robert Jönson robert.jonson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons