Säsongen över för IFK Ystad

Båda matcherna gick till förlängning och båda gångerna var det Sävehof som drog det längsta strået. Säsongen är slut. Det är över nu. Upplösningen blev den grymmast tänkbara, där ett fåtal sekunder och centimetrar på ett brutalt sätt kom att vara skillnaden mellan vinst och förlust. Det finns naturligtvis massor att analysera, många sekvenser att minnas och en hel drös domarsignaler att klandra. Men när det är gjort och "sorge-arbetet" är över kan IFK Ystad och alla dess anhängare känna stolthet. Det har man anledning att göra. Aldrig i klubbens historia har IFK Ystad presterat bättre handboll än man gjort de senaste veckorna. Efter tre år av floppar har årets slutspel bjudit på något helt annorlunda. I kvartsfinalen skickades guldfavorit-en Drott ut i två raka matcher. Och semifinalserien mot Sävehof har varit helt jämn. I slutändan var det praktiskt taget bara tillfälligheter som avgjorde. Och detta trots att IFK Ystad drabbats av tunga avbräck på nio meter tvingats låta en oprövad juniorspelare agera spelmotor under maximal press. Jag tänker på Konrad Rasmussen, som fått mycket speltid när både Linus Nilsson och Krzysztof Fatalski sargat sina kroppar. All heder åt Konrad. Han har gjort mer än någon kunnat begära och samlat på sig erfarenheter som kommer att vara till stor gagn för honom under karriären. Jag rös när jag lämnade Österporthallen i går. IFK Ystad hade förlorat i förlängningen och när säsongen skulle rundas av grep ordföranden Hans Hulthén tag i mikrofonen. Han gratulerade Sävehof till finalplatsen och vände sig sedan mot Kaupo Palmar. Med några varma ord tackade han för sju oförglömliga år och uppmanade publiken att ge Kaupo en varm applåd. Publiken reste sig upp och klappade. Och klappade. Och klappade. Och klappade. För ett ögonblick kändes det nästan som den där gången för snart 30 år sedan, när Börje Salming gled in på isen i Toronto och presenterades inför en Canada Cup-match mellan Tre Kronor och Canada. Minns ni? Salming körde runt i cirklar medan publiken uttryckte sin beundran. Stående. Kaupo verkade nästan skämmas av publikens hyllningar, han böjde ner huvudet och började nervöst pilla bort klister från fingrarna. Till slut vinkade Kaupo mot alla de människor som varje söndag under vinterhalvåret fått sina frisyrer förstörda av det vinddrag som hans projektiler orsakat i hallen. Det var en stark och värdig hyllning till en spelare som kan ha varit Ystadshandbollens mest lyckade värvning någonsin. Nu går handbollslivet vidare och för Kaupo Palmar består utmaningen i att försöka ta en plats i ett av världens bästa lag, tyska Flensburg-Handewitt. För IFK Ystad består utmaningen i att bli bäst i Sverige. Framtiden ser ljus ut - trots ekonomiska bekymmer. De flesta spelare stannar, förstärkningar är på väg in i laget, och tränaren Jan "Proppen" Karlsson lär ta ett par år till. Har man handboll som religion finns det sämre ställen på jorden att bo i än Ystad.