Risk för giftspridning när allt fler sopor bränns upp
Riksrevisionen har undersökt hur tillsynen av sex sopförbränningsanläggningar och sju deponier fungerar i praktiken. Anläggningarna står för hälften av den totala sopförbränningen i landet.
Enligt granskningen finns allvarliga brister i tillsynen över sopförbränningen och i kontrollen av deponier som tar emot miljögiftsbemängd aska från förbränningen. I askan finns bland annat kadmium, dioxiner och kolväten (PAH).
Kritiken riktas mot länsstyrelser och kommuner, men även mot Naturvårdsverket och regeringen.
– Naturvårdsverket har det yttersta ansvaret för att utvärdera och följa upp hur tillsynen fungerar i praktiken, säger Kjell Larsson. Men man har inte varit särskilt aktiv och inte gjort vad vi hoppats på. Sopförbränningen beräknas öka kraftigt framöver, och resterna därifrån väntas öka från 450000 ton 1999 till drygt 1,1 miljoner ton 2008.
Nu anklagas verket för att ha för dåliga kunskaper om miljöproblemen kring förbränningen – vilka och hur mycket gifter som uppkommer och vad man ska göra med den gifthaltiga askan.
– Naturvårdsverkets otillräckliga kunskaper är på sikt mycket oroande, anser Kjell Larsson.
Enligt Riksrevisionen mäter ingen anläggning i dag organiska miljögifter i avfallsbränslet. Inte heller mäts gifthalterna i den aska som uppstår vid förbränningen.
– Vi vet inte vilka miljögifter som hamnar i naturen eller på deponier, säger Kjell Larsson. Risken är att mycket svåra miljögifter hamnar i kretsloppet på ett sätt som de inte bör göra.
Naturvårdsverket håller inte med.
– Vi bedömer att vi har de kunskaper vi behöver ha för att göra ett bra jobb och för att klara den roll vi har i systemet, säger överdirektör Mats Olsson på Naturvårdsverket. Rapporten visar att var tredje myndighet underlät att inspektera deponier de hade tillsyn över 2003. Var fjärde handläggare hade inte läst miljörapporter för 2001 eller 2002.
Ett av riksdagens miljömål är en giftfri miljö senast 2020, något som regeringen har det yttersta ansvaret för. Men tillsynen fungerar inte, visar granskningen, och ett skäl som anges är alltför luddiga krav i miljöbalken.
– Ibland kan det vara bra att verksamhetsutövaren får tydligare krav, men det är inte alltid så, säger miljöminister Lena Sommestad till TT. Man måste se till varje enskilt fall.
– I Sverige arbetar vi oftare med öppna förordningar för att näringslivet ska ha flexibilitet att hantera våra krav och vad vi vill uppnå. Alltför detaljstyrda krav kan binda upp för mycket. (TT)
PO Lindström