Queerotisk bergochdalbana

Att ge ut en samling queera erotiska noveller ligger väldigt rätt i tiden. Queertänkandet är det nya svarta i 10-talets politiskt korrekta Sverige.

Samtidigt är det ett högriskprojekt. Dels för att tonen tenderar att bli just sådär smetigt, odrägligt pk (som i Retorik A, där karaktärerna unisont benämns hen istället för han eller honom), dels därför att det är outsägligt svårt att gestalta sex litterärt.

Novellerna i ”Skamlöst” täcker så det mesta som hör queerotiken till. Allt ifrån skitiga ”Fucking Åmål”-parafraser och klyssjiga lesbiandeflorationer till bögiga bibeltravestier.

Naturligtvis är boken en hybrid, det blir de flesta novellsamlingar. Men i fallet Skamlöst är hybriden mångbottnad, och inte helt okomplicerad: författarna tycks inte överens om visionen är att erbjuda upphetsande sexskildringar bortom Svensson-normerna, eller publicera ett queerpolitiskt manifest.

Här finns å ena sidan pseudonymens Dannes ”Mötet”, som skickligt porrigt syr ihop transsexualitet med dominans. Här finns också Gustav Almestads ”Smälter in”, om en tonårig garderobsbög som överlever heterosamlagen genom att fantisera att det är Christian som suger av honom – inte Sara. Och här finns Erika Söderströms könlösa ”Tidig kväll”, som faktiskt ÄR åtta sidor bultande queer åtrå. Alla välskrivna texter, men med (till synes) diametralt olika agendor.

Från början var ”Skamlöst” feministiska debattören Elin Grelssons idé och det syns i hennes text, den enda som verkligen lyckas gifta ihop vad som förefaller vara författarklustrets vision.

I ”Saltlakrits” beskriver Elin ogenerat förhållandet mellan två individer som har den ohämmade sexualiteten som gemensam nämnare. Tillsammans kör de ett oupphörligt, bisexuellt liggrace – kantat av deras egna BDSM-träffar – för att slippa hantera sina känslor. Dildo går före konversation.

Just normavvikelser som BDSM (som Socialstyrelsen avdiagnostiserade först ifjol, I kid you not) är egentligen långt viktigare att belysa år 2010 än vanligt hederligt bögsex och flatsex. De flesta homos i min egen bekantskapskrets lever relativt bekymmersfritt, medan vänner som ägnar sig åt BDSM – och därigenom betvingar sin ångest för en stund – fortfarande betraktas som perverterade av omgivningen.

Sålunda är Skamlöst tveklöst en betydelsefull bok, som förtjänat både mer uppmärksamhet och noggrannare redaktörskap. För ofta sviktar det rent litterärt. Oftare än det borde.

Författarskarans affischnamn Birgitta Stenberg, vanligtvis en lysande författare av lesbianromaner, ger sig i Överraskningen på den märkbart negligerade relationsformen polyamori. Dessvärre saknar Stenbergs text såväl hjärta som humor som den finess hon gjort sig känd för. Dialogen är så infantilt banal att den får amatörerna på sexnovell.se att framstå som Nobelprisämnen.

Stenbergs text får symbolisera totalintrycket av Skamlöst: en god idé som slutar i en litterär bergochdalbana i gränslandet mellan politik och erotisk underhållning.