Putte Wickman avliden

Han var till strax före sin död ännu verksam som musiker och gav konserter, ofta i kyrkor, varje år. Tekniken och tonen var ännu av högsta klass, liksom den alltid lika välpressade kostymen med en oklanderligt vikt näsduk i bröstfickan.

Putte Wickman växte upp i Borlänge och tog sin realexamen där. Föräldrarna uppmuntrade hans pianospel men bara som en hobby – sonen skulle bli jurist. Han tjatade sig till att få gå på ett Stockholmsgymnasium i stället för det i Falun.

Då visste han inte vad jazz var. Han konstaterade torrt i äldre dagar i en intervju att han förmodligen var den enda 15-åring som inte visste det. Eftersom han inte hade tillgång till ett piano i huvudstaden fick han en klarinett av mamma i julklapp att ta med sig, en livsavgörande händelse, skulle det visa sig. Dessutom hade han börjat umgås med "de sämre elementen i klassen, de med jazzplattor".

Artie Shaw och Benny Goodman blev förebilder för den unge dalmasen som redan 1944 blev musiker på heltid. Han engagerades av orkesterledare som Arthur Österwall och Hasse Kahn med Nalen på Regeringsgatan som hemmabas. 1945 utsågs han i en kritikeromröstning i nystartade Expressen till landets främste klarinettist. Några lektioner tog han aldrig – en grepptabell och en trave skivor att härma blev hans läromedel.

1948 bildade han sin första egna sextett och året därpå spelade han med den berömda Parisorkestern med bland andra Arne Domnérus och sångerskan Alice Babs. Orkestern gjorde stor succé på en jazzfestival i Paris, helt oförtjänt enligt Putte Wickman som senare tyckte att han och Domnérus mest stod och fjantade sig i gränslandet mellan bop och swing. Han ledde sin egen orkester på Nalen i elva år och under 1960-talet drev han storband på Gröna Lund och på etablissemanget Puttes vid Hornstull, där han var delägare.

Av intervjuer under senare år framgår att han satte sina kyrkokonserter mycket högt. Han var inte själv religiös men uppskattade rymden och akustiken i kyrkorna, i vilka han konserterat sedan början av 1970-talet med musiker som Ivan Renliden, Leif Asp, Bengt Hallberg och Svend Asmussen. Extra stolt var han över att tonsättaren Sven-David Sandström skrev en klarinettkonsert till honom.

Putte Wickman fick 1994 ta emot medaljen Illis Quorum av åttonde storleken och var även ledamot av Musikaliska Akademien. (TT)