Pressröster den 8 januari

Kravmärkt fp-ledare ger mersmak Vem trodde för ett år sedan att folkpartiledaren Lars Leijonborg på trettondagsafton 2003 i Fyrans direktsända cancergala skulle få ackompanjera sångfågeln Lena Philipsson på piano? Ingen. Men den utmaningen klarade Leijonborg galant. Tillsammans klinkade och sjöng duon ihop över 800 000 kronor till cancerforskningen. Beloppet säger en del om vilket avtryck folkpartiledarens föga märkvärdiga valprat om att våga ställa krav har satt i folkdjupet. Och att TV 4 valde Leijonborg framför en uppsjö av stjärnartister vittnar bara om hans nyvunna popularitet. Svenska Dagbladet (ob m) Snart dalar Leijonborg Lars Leijonborgs starkt ökade förtroendesiffror efter valet är en kvardröjande rest av den raketliknande uppgången för partiet under valrörelsen. Förtroendeökningen beror inte på att det plötsligt blivit mer politiskt klös kring folkpartiledaren. Leijontassarna är fortfarande mjuka som kaninskinn och saknar klor. Det grå och trista kring honom blåser inte heller bort av ett utspel om flyktingar i början av en valrörelse. Norrbottens-Kuriren (m) Leijonborg gynnas av svag konkurrens Han har på fyra månader nästan fördubblat sitt förtroende. Det är en bragd. Vi har ju knappt sett skymten av karln och ändå bara växer hans popularitet. Det finns trots allt några naturliga förklaringar till Lars Leijonborgs popularitet. Det går inte att bortse från att moderatledaren Bo Lundgrens stora misslyckande ändå måste gynna Lars Leijonborg och folkpartiet. Lägger vi till att kristdemokraternas ledare Alf Svensson också tagit klivet ur hetluften blir Leijonborgeffekten inte fullt så märklig. Norrländska Socialdemokraten (s) Det finns hopp för Bo Lundgren Lars Leijonborg var för inte alls länge sedan minst lika ifrågasatt inom folkpartiet som Bo Lundgren är i dag. Många, däribland KK, beklagade att den kompetente Lars Leijonborg inte uppskattades efter förtjänst och bedömde att ett partiledarskifte av just den anledningen var nödvändigt. På sensommaren 2001 var till och med en del av dem som stod allra närmast Leijonborg mycket nära att instämma i avgångskraven. Så fel vi hade! Mot den här bakgrunden finns anledning att erinra om att Bo Lundgren med dagens 26 procent åtnjuter ett betydligt större förtroende än det som Lars Leijonborg hade så sent som i augusti i fjol. Katrineholms-Kuriren (lib) Slå näven i bordet Svenska kyrkan har problem. Problem som man inte tacklar tillfredsställande. Trots att Sverige öppnade prästämbetet för kvinnor för 45 år sedan så förs fortfarande en debatt, också från svenska kyrkan. Kyrkoledningen sitter för närvarande i samtal med kvinnoprästmotståndarna. Av vilken anledning? Tvekar kyrkoledningen och kyrkomötet som beordrat samtalen? Diskussionerna är förnedrande för landets kvinnliga präster. Varför ska kyrkoledningen försöka tillmötesgå de vars enda gemensamma drivkraft är att de vill ha bort präster på grund av deras kön? Silkesvantar när det gäller motståndarna måste av, en näve i bordet är vad som krävs av Svenska kyrkan. Malin Svensson i Östersunds-Posten (c) Det handlar om religionsfrihet UNT anser självfallet att kvinnor bör vigas till präster. Men också motståndare till kvinnliga präster måste ha rätt att organisera sig, de måste få tolka sin religion på sitt sätt och ha en gemenskap i en församling som de kan acceptera. Det är det som är religionsfrihet. Om det nu blir en utbrytarkyrka efter all diskussion kommer den att stå för något nytt, en absolut icke-korrekt uppfattning om vad religionen kräver i direkt polemik med vad som allmänt anses lämpligt. Upsala Nya Tidning (lib) Ta fighten med danskarna om asylpolitiken Från svensk sida har kritiken mot den danska skärpningen av asylpolitiken varit hård. Såväl statsminister Göran Persson som Mona Sahlin har öppet kritiserat de lagskärpningar som redan gjorts. Även den borgerliga oppositionen har reagerat. Lars Leijonborg gick i våras ut i debatt med Dansk Folkepartis Pia Kjaersgaard om asylpolitiken. Problemet är att det är oerhört lätt att kritisera meningsmotståndare i andra partier. Betydligt svårar ärdet att ta de egna partikamraterna i örat. Leijonborg debatterar gärna med Kjaersgaard, men borde rimligen i stället ta debatten mot sin partikollega, Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen. Med Rasmussen tar sig däremot gärna de svenska statsråden en dust. Med hans stödparti, de danska socialdemokraterna, debatterar man dock inte gärna. Det är förståeligt från statsrådens sida, den svenska regeringen ska inte lägga sig i oppositionsarbetet i andra länder. Från partiets sida bör man dock reagera. Joakim Edhborg i Folkbladet (ob s)