Pressröster 18 mars

Föredömet Finland Finland har kommit längre än Sverige i många avseenden. En av statsministerkandidaterna i gårdagens val är kvinna. Det första landet i Norden där kvinnor fick rösträtt, tre år före svenska män, har i modern tid ofta varit bättre än Sverige på att använda båda könens kompetens på de allra viktigaste politiska posterna. Centerpartiets Anneli Jäätteenmäki leder landets näst största parti. Detta är tredje gången på kort tid som finländska val stått mellan två frontfigurer där den ena varit kvinna. Vägröjaren var givetvis Elisabeth Rehn, världens första kvinnliga försvarsminister. Trots att hon i presidentvalet 1994 lanserades av ett mycket litet parti slog hon ut alla andra icke-socialistiska kandidater och gick till slutomgång. Nerikes Allehanda (lib) Den finska modellen Konsensus, samförstånd och regnbågspolitik. Finsk politik i ett nötskal. Vilken regeringskonstellation detta kommer att leda fram till efter söndagens val är inte alldeles lätt att reda ut. Även om den sittande statsministern Paavo Lipponen och centerns Anneli Jäätteenmäki framstod som varandras motpoler i valrörelsen och Jäätteenmäki i kraft av sin valseger borde bli statsminister kanske det hela slutar med att både centern och socialdemokraterna hamnar i samma regering. Allt efter finsk modell. Östra Småland (s) Från regnbåge till rödmylla? Att döma av Jäätteenmäkis försonliga tongångar på valnatten är en rödmylla, det vill säga ett samarbete mellan Centern och Socialdemokraterna, förstahandsalternativet. Även Socialdemokraterna gick nämligen fram, om än inte lika starkt. En regering där de två största partierna ingår skulle bäst avspegla den uppfattning som väljarna gav uttryck för i valet. Men det finns en tuva som kan fälla rödmyllan. Statsministerfrågan. En sak är att budet att bilda ny regering går till Anneli Jäätteenmäki. En helt annan vem som till slut får statsministerposten. Socialdemokraternas Paavo Lipponen har nämligen trivts mycket bra i den rollen, och hans personliga popularitet är inte att ta miste på. Lipponen var den som fick flest personröster, han fick exempelvis nästan dubbelt så många personröster som Jäätteenmäki. Charlotta Friborg i Dagens Nyheter (ob.lib) Lärdomar från Orsa Överallt i västvärlden faller valdeltagandet. För varje år blir det allt fler som inte tycker sig se något hopp om att de etablerade partierna ska ge dem ett litet bättre liv och de som ger upp är de som redan har det sämst, det vill säga den del av arbetarklassen som verkligen skulle tjäna på att politiken blir starkare än marknaden?. I Orsa ökade valdeltagandet något men inte tillräckligt för att marginalisera de partier som egentligen är mycket små och inte på något sätt representativa för Orsa-borna. Alla vallfärdade till Orsa, riksmedia och rikspolitiker. Att det inte riktigt hjälpte gör inte våra insatser mot främlingsfientliga värderingar mindre värda. Sanningen är trots allt den att rasismen överallt moraliskt förlorat och det beror på det tålmodiga upplysningsarbetet. Sverigedemokrater och andra vågar aldrig riktigt öppet gå ut med sin rasism. Men valet i Orsa visar att problemet ligger djupare än vad dagens politiska agenda - som är alltför marknadsliberal - förmår hantera. Göran Greider i Dala-Demokraten (s)