Premiär för TA:s rullande redaktion
Det är mycket folk i rörelse och nu ser vi fram emot en trivsam pratstund med nöjda läsare och missnöjda läsare. Ordet är fritt!
Förr kallades Trelleborgs Allehanda för Propellern – den hade bara fyra blad! Det berättar Bengt Jönsson. Men han gillar dagens TA. Nu är den i två delar och innehåller både lokalt och regionalt och riks. Det enda han saknar är en trafikruta i tidningen. Vad är det för regler som gäller för cyklister och bilister i innerstan?
Mer grävande journalistik efterlyses av Sven-Gunnar Berglind. Du måste få mer stuns på redaktionen, ta reda på vad de sysslar med i kommunen. Den ende som vågar prata klartext är den politiske redaktören, säger han.
En flaskpost innehållande ett brev, en cigarett, två tändstickor, ett plån och en karamell hittade Börje Henriksson på Östra stranden för över femton år sedan. Nu visar han upp sitt fynd. Brevet är daterat den 13 juli 1980 och inleds med ett "Hollo! Wir schicken Flaschenpost! Von der MS Athene. Wer diese Flasche findet sollte uns schreiben!"
Spännande! För övrigt tycker Börje att TA är bra, men Robert Dahlströms krönika var bäst när den låg sist i tidningen.
Varför är allt så smått i TA? undrar Ann-Christin Bengtsson. Smått? Jo – det är texten på börssidorna och sportresultaten och en del annonser som är så liten att den inte går att läsa och då hoppar man över de sidorna. Rajan Lazarevski håller med. Han vill ha tjockare bokstäver. Jag förklarar att de här sidorna köps färdiga och görs alltså inte av oss själva. Marknadschefen Richard Lindeberg berättar att det är samma sak med annonserna. Egenproducerade annonser har vi alltid koll på men nån gång kan det slinka igenom ett färdigt material som inte är helt lyckat, säger han.
Fagerängen är toppen, tycker Ibrahim Atie, 12 år. Han har bott på här i hela sitt liv och trivs bra. Här har han sina kompisar och de "hänger runt" och spelar fotboll och snackar och sånt. Nu bläddrar han febrilt i Trelleborgs Allehanda på jakt efter en bild på någon han känner.
Trivs på Fagerängen gör också Tero Peltola. Han kommer för att tacka för Lasse Bryggares utmärkta skildring inifrån bostadsområdet. Ryktet om att Fagerängen skulle vara värre än Rosengård är bara struntprat. När Tero bodde inne i stan hade han bilinbrott tre gånger men här ute på Fagerängen har det inte hänt en enda gång.
Trelleborgs Allehanda är en jättebra tidning – när man får den! säger Barbro Andersson och syftar naturligtvis på de förseningar vi haft på sista tiden. Men ni är för dåliga på att bevaka kommunen. Om man vill veta vad som verkligen händer i kommunen måste man läsa Sydsvenskan, säger hon.
Emigrerade till Skåne"för att det är ett bra ställe att dö på" gjorde Hans Lindström för ett 15-tal år sedan. Han bytte stockholmslivet mot en äkta skånelänga i Klagstorp. Numera bor han på Akka, med ständig havsutsikt. Vi sitter fortfarande ute på balkongen och njuter våra måltider, berättar han. Hans tycker att vi skulle göra ett ingående reportage om alla vardagshjältar på Akka. Personalen där gör ett fantastiskt jobb.
Trött på att läsa dödsannonser från Ystad är Ove Rosqvist. Måste familjesidan handla så mycket om Ystad? undrar han. För övrigt är han missnöjd av vår bevakning av Söderslätts musikkår. Ni skriver mycket om Trelleborgs musikkår men nästan ingenting om Söderslätts.
Läser TA varje dag gör Brita Persson. Det går inte att vara utan tidningen. Men varför har gratulationsannonserna blivit så dyra? Först var de gratis, så kostade de 80 kronor och nu kostar de 160! Richard Lindeberg förklarar att annonserna inte hängt med i prisutvecklingen och efter analys ansågs 160 kronor vara ett rimligt pris. Och genom förmånskortet har alla fasta prenumeranter fått en gratiskupong att använda.
Tiden bara rusar i väg, folk kommer och går hela tiden. Det dricks kaffe och småpratas och engagemanget för tidningen känns helt fantastiskt. När det är dags att packa ihop omringas vi av Nedim och Harisoch Louise och Emrah och Amel och Fehim och Haris F och många många fler – alla ivriga unga tidningsläsare som letar efter Bryggares reportage i tidningen. Pennor och ballonger och godis och kakor och nyckelringar och reflexer får en rykande åtgång – och jag blir alldeles varm inombords. Det här var en av våra allra bästa rullande redaktioner!
Margaretha Engström
Chefredaktör
