På vit restaurangduk grundlades SM-guldet

Mitt rödvinglas bidrog till att Djurgårdens IF vann SM-guld i fotboll. Påståendet kan i ett första skede tyckas obegripligt och en smula förvirrat. Men det är faktiskt så: Mitt rödvinglas bidrog till att Djurgården IF vann SM-guld i fotboll. Nu är det fler ingredienser än det halvfulla glaset med Chianti som varit inblandat i framgångarna, det har varit ett samspel mellan flera olika komponenter. Pepparkvarnen, saltkaret och glaset med starköl har också gjort betydande insatser. Det var under en sen middag på restaurang Parapeten i Helsingborg en onsdag i mars som allting började. Tidigare på dagen var vi ett 100-tal som hade medverkat vid den årliga upptaktsträffen inför den allsvenska premiären. Hela Sveriges fotbollselit och ett stort mediauppbåd fanns på plats när den 74:e upplagan av allsvenskan skulle penetreras och analyseras. Nytt för i år var att alla medverkande utrustades med mentometer-apparater för att blixtsnabba opinionsundersökningar i heta ämnen skulle kunna göras. Naturligtvis ställdes frågan vem som skulle vinna SM-guldet. Överraskande trodde bara 15 procent av sällskapet att Djurgårdens IF skulle försvara titeln, medan Malmö FF fick ett nästan tredubbelt förtroende - 43 procent. Efter en lång dag med bollen i centrum var det alltså dags för den traditionella middagen som skulle avrunda upptaktsträffen. Till vänster om mig hamnade slumpartat Örebro SK:s tränare Stefan Lundin och till höger - Djurgården IF:s ena tränarhälft, Sören Åkeby. Det var första gången vi träffades, Sören och jag, och efter en kort presentation frågade han artigt vilken division Ystads IF spelade i och undrade om Ola Severin fortfarande var aktiv. Han bad mig också framföra hälsningar till YIF-kanslisten Lasse Stark, som han jobbat tillsammans med i Stockholm en gång i tiden. Förrätten serverades, det dracks och skålades, och ganska snart började fotbollssnacket surra kring borden som på en ståplatsläktare minuterna före match. Plötsligt puffade Sören på min skuldra och sa: "Ursäktar du om jag lånar ditt rödvinsglas ett slag. Jag behöver en ytterback". Jag tittade på glaset och genomgick en inre kris av seperationsångest. "Visst, sa jag. Ser jag kyparen ska jag omedelbart begära in en avbytare." BK Bodens tränare Lars Svensson, som satt mitt emot, fick motvilligt släppa till sin starköl och muttrade något ohörbart norrländskt när han skiljdes från drycken. Två krus med salt och peppar blev mittbackar, de var nog de minsta mittbackar som någonsin lirat i Djurgården. Plötsligt hade Sören Åkeby med enkla medel värvat ihop en komplett backlinje som han elegant placerade ut på den vita restaurangduken Allt fler började intressera sig för grupperingarna i vår ände av bordet. Kypare dröjde sig kvar, förbipasserande stannade till. Engagerat förklarade Sören Åkeby linjerna i Djurgårdens försvarsspel och beskrev själva spelidén. Mitt rödvinsglas, som jag ogärna släppte med blicken, for ut på offensiva utflykter och höll på att hamna i knät på kollegan Tommy Nilsson mitt emot. Djurgårdstränaren norpade en sockerbit som fick illustrera själva bollen, han ryckte till sig en flaska italiensk olivolja för att pepparkvarnen skulle få något vettigt att markera. Plötsligt framstod Rit-Olas analyser i Fotbollskväll som krångliga och svårbegripliga. Det här var ju kristallklart. Lite overkligt, dock, att se landets främsta klubbtränare sitta och coacha en samling glas och bestick med samma inlevelse som när han leder sitt lag på Stockholms stadion. Har svårt att på motsvarande sätt se Sven-Göran Ericsson illustrera Beckhams löpningar. I smyg satt jag och var stolt över hur väl mitt vinglas skötte uppgifterna på sin kant. Framrusande gafflar och en halv klyftpotatis trycktes ut mot bordskanten när inlägg skulle slås, passningsvägar stängdes av. Mitt bidrag till Djurgårdens IF kan tyckas blygsamt, en skvätt Chianti i fint glas, men löjligt nog har jag hela säsongen känt mig delaktig i klubbens framgångar. Och varje gång det visats ett inslag från någon Djurgårdsmatch har jag extra noga studerat hur Micke Dorsin skött sig på ytterbacken. Det var han som gav mitt glas ett ansikte. På söndag avslutas allsvenskan men Djurgårdens IF kan spela utan press mot Öster. Laget är redan mästare. Att det skulle bli så begrep alla vi som den där kvällen i Helsingborg hade förmånen att se mästartränaren Sören Åkeby förvandla en vit restaurangduk till en grön fotbollsmatta och omvandla saltkar och vinglas till allsvenska spelare. Det var en speciell middag. Och ett speciellt år för Djurgårdens IF. Skål och grattis!