Nöjeskrönikan: Vad är grejen med Gyllene tider?

Varför är då detta så stort? Ja, det borde sociologerna rusa ut och göra en snabb studie på, innan undersökningsmaterialet smiter tillbaks in i stugorna. För man säljer inte 425 000 biljetter på att stå och ropa ut kattskit, inte. Det om inte annat lärde sig arrangörerna av förra sommarens Fame factory-turné. Oj, förlåt, vi halkar från ämnet. Någonstans i detta måste gömma sig en minsta gemensam nämnare - och en rätt stor sådan. Visst, Per Gessles låtar är lättrallade, insmickrande och allestädes närvarande i radiobruset. Ingen kan ta illa upp. Inget kaffe sätts i halsen och orsakar fula fläckar på den nystrukna picknickfilten. Bara trevligt, trevligt. Men många artister har hög trevlighetsfaktor utan att dra storpublik: Meja, Afro-Dite, Thorsten Flinck?eh, ja, faktum är att när det gäller att dra publik skadar det inte med lite skitstövelvibbar. Nej, fostrad som jag är i en replokal med Gyllene tider-affischer, fast överkorsade med svart färg, är jag inte kapabel att klura ut fenomenet. Visst, GT är okontroversiella, okomplicerade, lättuggade och passar en små-lat, sommarnostalgisk normalsvensk som vuxit upp med deras musik och som nu blivit en stark konsument med småbarn som skulle göra sig illa - på mer än ett sätt - på en Slayer-konsert. Men den beskrivningen passar ju Bröderna Herrey också. Har ni klokare teorier, så mejla gärna in dem! Musik- och filmnedladdarna har stora darren, och inte för att bolagen jagar dem med blåslampa. Utan för datavirusen - som, fånigt nog, sprids av deras egna led. Vad är Den Stora Idén? Vem älskar ett datavirus? Och vem ägnar timmar vid datorn för att konstruera dem? Jag får en drös varje dag i min mejlbox. Och titta vilka fiffiga, finurliga tricks de använder: "hej, här har du bilderna", eller "mail delivery failure - var snäll och öppna bifogade dokument för det är helt virusfritt och du kan lita på mig för jag har en morbror som är konfirmerad". Hur uppskattar de egentligen mottagarnas intelligens? I nivå med en ordinär snittblomma? Finns det hemliga Grammis-fester för datanördar? Där de träffas och beundrar varandras virus, dunkar varann i ryggen och säger "grattis bäste bror! Ett sånt attans klämmigt virus snyter man inte precis ur näsan!". Och en sak till: Exakt vilken del av "skaffa er ett liv" är det de inte begriper? De här människorna älskar förmodligen datorer mer än de älskar skräpmat och koffeinspetsade läskedrycker. Men det slår dem aldrig att deras subversiva barnsligheter slår tillbaka på deras eget medium. De inte bara undviker att tänka längre än näsan räcker - de avsvär sig helt den moraliska rätten att över huvud taget ha en näsa. Möjligheten finns förstås att virusskräcken är ett fabrikat av virusprogramsförsäljarna. Eller att Microsoft ("pyttemjuk", som min svåger säger) har hemliga virusfabriker i källaren som ett led i sin plan för världsherravälde. Men så konspiratoriskt lagda ska vi väl inte vara. Minst en fråga har lämnats frustrerande obesvarad. Ta det här med "krypmasken" Sasser, som i maj spreds via internet utan att folk ens behövde luras att öppna några infekterade mejl. Den blev påhittad av en tysk 18-åring, som faktiskt identifierades och greps av polisen (jag hoppas han straffas genom att bara få jobba vid en dator som slumpvis bombar tre gånger i timmen. Så att han hinner komma igång, liksom). Men vad man aldrig fick svar på var den berättigade frågan "exakt vid vilken tidpunkt, och ur vilken synvinkel, var det som det här verkade vara en bra idé?". Kan inte någon designa ett virus som bara angriper virusmakare? Som slår klorna i ett virus, letar sig baklänges i adresslistorna för att hitta ursprungsdatorn. Och i en vecka eller två låter den skriva "jag ska skaffa mig ett liv" över skärmen. Lars Thulin går inte på Gyllene i helgen, utan på sitt eget bröllop.