Annons
Nyheter

Nöjeskrönikan: Mobilkramare kan stanna hemma

Rapparen 50 Cent har, sig själv ovetandes, satt fingret på en öm tå: Är det för mycket begärt att folk är så artiga och stoppar ner sina mobiler och kollar vad som händer omkring dem?
Nyheter • Publicerad 20 juli 2004

"Nej, sannerligen inte" hör jag er samfällt utbrista, och jag kan bara hålla med. Den amerikanske rapparen har varslat om att alla mobiler med kamerafunktion beslagtas vid entrén till Mölleparken i Malmö den 15 augusti. Inte en sekund för tidigt. Jag har länge förundrats över alla som går runt på konserter och festivaler - där ingen rimligen kan höra dig skrika - och kramar sina mobiler. Med zombieliknande uttryck, till icke ringa grad förstärkt av apparatens ohälsosamma, blågröna sken, undrar de om det kanske inte egentligen hade varit coolare att vara någon annanstans. Eller så håller de, fåntrattigt, upp mobilen mot musiken och tror att lyssnaren ska uppfatta något mer än ett skorrande rritsch-rratsch-fili-boom-boom-boom. Vad sägs om att införa lite mobil etik? Upprepa efter mig: 1) Jag ska inte försöka prata i telefon när människor omkring mig uppfattar lika mycket av konversationen som jag. 2) Den som håller mobilsamtal i offentliga rum är skyldig att sedan högt deklarera "jo, jag var tvungen att ringa min polare för att?". 3) Alla SMS-konversationer registreras hos CIA - och hos Gud. 4) Jag ska sluta låtsas som om mina mobilkonversationer har med jobbet att göra. 5) Den som inte är där han faktiskt är, är ingenstans. 6) Den som äger mer än en mobil ägs i själva verket av sina mobiler. 7) Det finns inget som heter "skojiga ringtoner". 8) Mobiltelefoner tar död på gorillapopulationen i östra Kongo (true story: I östra Kongo bryts mineralen coltan, essentiell för mobilelektroniken. Jag skojar aldrig om gorilllor. Gorillor har ingen humor.). 9) Jag ska tillbringa lika mycket tid i kloster som jag tillbringar med att ringa på mobilen. 10) Mobiltelefoner innebär ingen strålningsrisk, cigaretter är inte farliga och grisar kan flyga alldeles utmärkt, tackar som frågar. Årets Roskildefestival har hunnit sätta sig. Men lite intryck ligger allt och skramlar. Till exempel den dansk jag mötte som, efter att jag veligt försökt passera honom på både vänster och höger sida, fryntligt utbrast "tak for dansen!". Och fotbolls-EM färgade av sig. En konsertvakt som svartsjukt vaktade en handikappramp stoppade ett par förfriskade killar, som påpekade att inga handikappade faktiskt använde rampen. Det hjälpte inte. Då försökte killarna med en lumpen list: En av dem kavlade upp byxbenet och visade ett bandage runt knäet. Han var ju faktiskt handikappad. Då fick vakten oväntad hjälp av publiken. En ung tjej rev - hör och häpna - fram ett rött kort ur fickan och visade ut killarna, medan hennes pojkvän blåste vilt i en visselpipa. Inget filmande i Roskilde, inte. Festivalens mest oväntade cover: Teitur, den första artist från Färöarna jag sett, hade den otacksamma uppgiften att framföra lågmäld popmusik ett par hundra meter från Slipknots bullriga freakshow. Lite som att försöka ha en intim middag med levande ljus medan grannarna slaktar grisar till sin Satanistmässa. Teitur lyckades ändå skapa en stillsam glöd i Pavilion-tältet, och rundade av med något som vetenskapen dittills inte trott var möjligt: en nedtonad, myskramig version av Jerry Lees "Great Balls of Fire". Årets upptäckt: Dansk-japanska Blue Foundation, som spelar suggestivt sensuell trip-hop. Och Kings Of Leon, ett gäng före detta kristna bröder som bytt sida och numera gör passionerad Flamin´ Groovies-rock´n´roll. Gud kommer inte bara att förlåta dem - han kommer att digga dem. Coolast festivalmask: Ja, inte var det Slipknot, vars bisarra dödsmasker möjligen framstår som coola om man är 13 år och gillar att rycka benen av flugor. Men Bergman Rocks Thomas Öberg dök upp som sitt nya alter ego, "Discopolisen". I svart mask, slängkappa och allt. Exakt vad som var Discopolisens syfte förblev dock lite oklart. Ingen greps. Lars Thulin undrar om inte folk med fotografiskt minne i rättvisans namn borde hindras att gå på konsert.

Lars Thulin lars.thulin@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons