Nöjeskrönikan: Hur man gör livet surt för sitt förband

Fagerstas finaste, The Hives, gjorde en bländande insats inför 47 000 svenskhatande danskar på Parken i söndags. Och i ryggen hade de världens mest påkostade ljudsystem - samt en kniv, med Mick Jaggers fingeravtryck på skaftet. Vad hjälper världens bästa PA - som man säger i branschen - när det inte är på? Det är likadant på alla de stora boskapsauktioner som arenarockfester ohjälpligen påminner om. Huvudbandet har ett flashigt system för både ljus och ljus som kräver 14 lastbilar och en gaffeltruck för att flytta. Men förbandet får stå ut med slumpmässigt riktade högtalare och en ljudbild inställd i läge "konservburk". Följden blir ett ljud som bara har en fördel: Det håller måsarna borta. Nå, The Hives kämpade tappert i uppförsbacke. Sedvanligt eleganta i svarta kostymer och slips - med genomgående vita förstärkare och trummor - slamrade The Hives på med en hastighet som bör ha varit den trippla av Stones. Sångaren "Howlin´" Pelle Almqvist var faktiskt lite gripen av ögonblicket och osedvanligt blygsam. Det kaxigaste han fick ur sig var att utnämna sig till "rockens kronprins". - Tycker ni att jag är irriterande? Tycker ni att vi ska sluta spela? ropade Pelle, och kupade handen bakom örat. Minst halva publiken kunde givetvis inte motstå inviten att ropa ja. - Underbart, sa Pelle, alla säger nej! Vad han sjöng om gick däremot inte att höra. Men var Hives molokna för det? Icke. "Nu har vi bara en låt kvar" sa Howlin´Pelle. "Men stanna kvar, för det kommer ett jättebra band efter oss!". Det är, i ärlighetens namn, inte bara Rolling Stones som verkar skraja för sina yngre och färskare uppvärmningsakter. Exempelvis lär Bon Jovi ha erkänt, pressade mot en vägg och hotade med indragen hårfön i en vecka, att de förmått sina tekniker att i obevakade ögonblick råka "tappa" känsliga elektroniska komponenter, delar av ljudbilden eller i värsta fall varenda tillgänglig ton. För att skylla på åsknedslag, atmosfäriska störningar eller polisrazzia. Inte för att de elektroniska komponenterna är illegala, men i rockbranschen gäller det nästan allting annat. Handboken för att göra livet surt för uppvärmaren - för mig är det obegripligt varför man skulle vilja det, men i turnésvängen verkar det vara lite av en sport och livsstil - upptar punkterna: 1) skruva ner ljudet för sångaren 2) ha bara delar av PA-systemet igång 3) stäng av monitorerna för förbandets musiker 4) i nödfall, limma fast deras gitarrer vid stativen. Nu är det klarlagt: Elvis lever! Han har dock, lite excentriskt, valt att återvända till jordelivet i form av en kommunikationscentral för frisimmande delfiner. En lundastudent vid namn Mikael Nilsson har i sitt examensarbete vid institutionen för elektrisk mätteknik uppfunnit "EchoLocation Visualisation Interface System - ELVIS", ett system där delfiner på Kolmården kan fyra av sonarsignaler mot en stor skärm, nedsänkt i vattnet och försedd med hydrofoner. Det första meddelande som delfinerna skickade var en trepipig version av "Love Me Tender". Nej, nu skojade jag lite. Den blinkande skärmen har dock fascinerat delfinerna, rapporteras det, och man hyser förhoppningar om att en gång kunna bygga upp ett "kommunikationsgränssnitt" - IT-människor talar på det viset, låt dem hållas bara och nicka intresserat - mellan människa och delfin. Problemet är bara: Vad ska vi prata om? Kallt i vattnet i dag? Läst någon intressant flaskpost på sistone? När smakar sillen bäst? Hvergang? Lars Thulin väntar spänt på den första delfinen som kan imitera Elvis.