Nöjeskrönikan: Äntligen en plats i kultureliten

Jag får glatt ta det som en komplimang i alla fall, eftersom epitetet användes i en radiodebatt för att beteckna människor som inte följer, inte begriper och inte hyser något som ens på långt håll och i motljus liknar sympati för tv:s dokusåpor. Farmen har rest till Afrika, och ju längre dess bättre, säger jag. Big Brother har haft nypremiär, som vanligt fyllt av unga, omdömeshandikappade exhibitionister med låg insikt i vad det innebär att projiceras på folkhemmets plasmastorskärmar. I kontrollrummet sitter sensationslystna producenter, beväpnade med kameror och mikrofoner i vart hörn, och hejar på varje embryo till skandal. Vad kommer här näst? Kameror inne på toaletterna? Ha ha! Ja, jag hör själv hur absurt det låter - så långt ska det väl inte behöva gå innan folk gör revolution, bränner ner Big Brother-bunkern och rider i lycklig silhuett mot solnedgången. I radion försvarade en av Big Brothers producenter programmet som ett "socialt experiment", vilket gjorde mycket - för att förstärka bilden av kidsen i bubblan som labbråttor, värda ungefär lika mycket. Nästa säsong kommer deltagarna otvivelaktigt att ha sensorer inopererade i hjärnan, så att vi kan registrera vad de tänker på. Där de sitter på toaletten. Kan du vänta? Det enda som gör mig mer illamående är att kvällstidningarna hakar på och fyller spaltmil med pseudonyheter som inte angår, inte underhåller och, så vitt jag sett, inte med ett ord berör min nya favoritsport chihuahua-racing. Jag menar, där snackar vi underhållning. I alla fall, fem tusen personer sökte till Big Brother, och jag skulle begripa om fem tusen skrev upp sig för att få snyta påven, eller bli kastade nakna i en tunna med mintgelé (värt att nämna när någon säger att "jag kan tänka mig att prova allt, en gång") - men för att bli inlåst och kameraövervakad? Vad är det i så fall för fel på Kumlabunkern? Därifrån är det dessutom betydligt enklare att fly - och man får vara i fred på muggen. "De här människorna lever och bor precis som vi gör i tre månader", sa Big Brother-producenten. Jaha du. Och jag är verklighetsfrämmande? Men så använde han också uttryck som "inom situationstecken". Oops, nu var jag elitistisk igen. Nå, jag är inte den som klagar om folk behagar säga "kex" eller "tjex", eller ens huruvida de uttalar mopedmärket Puch som "Puck" eller säger fel och drar till med "Pusch". Men "situationstecken" är ett språkligt missfoster jag verkligen inte kan asseptera. Hur används ett situationstecken, och hur ser det i så fall ut? Antagligen är det grönt och ligger i en låda under sängen och det är därför du inte har sovit så bra på sistone. Om det inte beror på den där kameran som lite oroväckande monterats upp på din toalett, förstås. På tal om dokusåpor så gör min gamle hjälte punkrockaren John Lydon, född Rotten, skandalsuccé i brittisk tv. Han har den förfärliga smaken - provokationer och att göra det oförväntade är hans livsluft - att medverka i tävlingsprogrammet "I´m a celebrity - get me out of here!". Utslängd i australiensisk vildmark har han tydligen bland annat slagits med strutsar. Skammen och vanäran är tung att bära, men säkert lätt för Lydon att skaka av sig på vägen till banken: försäljningen av Sex Pistols gamla plattor har ökat med 20 procent. En del läsare har uttryckt oro över att jag i förra krönikan nämnde att jag haft en minneslucka i helgen och därför inte visste om jag nu var gift med Britney Spears. Det var ett skämt, okej? Jag har nu kollat saken med Britneys advokater, och det visar sig att vi absolut, med största sannolikhet, inte är gifta. Skulle vi mot förmodan vara det så har hon avvisat alla tankar på att gå ut med det. Eller med mig, för den delen. Lars Thulin medverkar gärna i dokusåpan "Mannen som fick en paradisö i Söderhavet och blev miljonär på kuppen".