När valpen byter "flock"

Vad hunden gör är att hävda sin ställning, att skaffa sig en viss frihet som inte bestäms av någon ranghögre. För att förstå vad som händer måste vi se på vad valpen varit med om innan den kom till sitt nya hem. Så snart de är födda, innan de öppnat öron och ögon, börjar valparna konkurrera inbördes. Den försöker kämpa sig till en plats i en flock, bland sina kullsyskon. Konkurrensen gäller framför allt den bästa spenen hos tiken, den spene som ger mest mjölk, och tikens uppmärksamhet. Medlen som den kan använda är fysisk styrka samt hot och aggression. Sedan flyttar valpen till en ny flock, dvs din familj. Nu börjar valpen från noll igen. Den måste börja orientera sig i sin nya verklighet och skaffa sig en ställning, en rang. Det gör den med samma medel som den gjorde i sin tidigare flock, med hot och aggression. Därför gäller det att snabbt visa valpen vem som bestämmer. Och det räcker inte att en medlem i familjen visar det, för valpen skapar sig ett förhållande till alla medlemmar i familjen. Barnen måste också visa att de är överordnade valpen. Om matte eller husse går in och tillrättavisar valpen när den nafsar efter barnet, så förstår valpen bara att matte eller husse är överordnade valpen och det här får valpen inte göra när de ser på. Men valpen har ingen respekt för barnet utan om de lämnas ensamma kan situationen mycket väl upprepas. Därför ska barn, som inte kan visa hunden att de är överordnade, inte heller själva hantera hunden. Vad kan man då göra? Jo, börja med att tänka efter. Valpen befinner sig inte bland sina egna. Den ska lära sig ett nytt språk, inte bara ljuden utan signalerna också. Den har lärt sig vad tikens signaler betyder, men den förstår inte människan. Den lär sig så småningom ifall den får möjlighet. Då gäller det för oss att imitera tiken så långt vi kan. Det är lätt att le mot en valp. Men var försiktiga med hur stora leenden ni bjuder på. Att visa tänderna är bland hundarna ett hotbeteende, inte någon positiv signal. Att både le mot valpen, titta rakt på den och dessutom luta sig över den är ett mycket kraftigt hot. Valpen välter ofta omkull sina valpar och håller dem över halsen med käftarna tills valpen ligger stilla och slappnar av. Då har den underordnat sig. Samma sak kan vi göra fast med handen i stället. När valpen slappnar av, då berömmer ni precis som tiken skulle ha gjort. Hon hade slickat valpen, ni nöjer er med händer och rösten. Alla valpar ska tillrättavisas försiktigt, antingen det sker med rösten eller med händerna. Om man håller hunden, antingen i nacken eller mot golvet, ser man när valpen ger sig. Då slokar den med öronen och drar ner svansen. Där ska berömmet komma. Om berömmet kommer för tidigt ger det ingen effekt och om det kommer för sent riskerar ni att få en kuschad hund. Ett effektivt sätt kan också vara att nonchalera hunden. Valpen påkallar uppmärksamhet på ett sätt som ni vill att han/hon ska sluta med, t ex genom att bita i kläderna. Lossa valpens bett och vänd ryggen till. Detta kommer ni att behöva upprepa ett antal gånger, men ge valpen absolut minsta möjliga uppmärksamhet. Bara ta loss den, titta inte på den, säg inget och vänd sedan ryggen till. Det tar ett tag innan valpen inser att det inte lönar sig att bita i kläderna, men då slutar den. Man straffar aldrig en valp, hur tålamodskrävande ofoget än kan vara. Om en valp fortsätter med sitt ofog beror det i stort sett alltid på antingen att valpen inte förstått vad den ska göra eller inte göra, eller på att ägaren inte varit tillräckligt konsekvent i sin fostran. När valpen ska tillrättavisas, gör det utan ilska eller irritation, men bestämt så att valpen förstår att det är allvar. När det gäller valpar som biter, så ska man veta att alla valpar tuggar, åtminstone så länge de har sina mjölktänder. Men deras tuggande är något helt annat än en valp som hugger för att försvara sin matskål eller liggplats eller vad det nu kan vara. Tuggandet går nästan alltid över när valpen får sina permanenta tänder vid cirka sex månaders ålder.