När hunden vaktar reviret

Det beror på.Först måste vi försöka klara ut vad det egentligen är hunden gör. Vaktar hunden, och i så fall varför? Eller är hunden osäker? Eller bådadera? Man talar ofta om hundens revir och vi kan fortsätta använda det ordet. Revir är ett område där hunden/vargen har de resurser den behöver för sin överlevnad, mat, skydd osv. Det innebär att hundens revir är ganska litet, oftast det område som husse och matte uppfattar som sitt eget, dvs tomten runt huset eller ibland bara lägenheten. Till skillnad från vargen har hunden inte behov av ett jättelikt område som vargen som jagar. Hundens värld består av tre grupper kan man säga, flocken/familjen, bekanta och främlingar. Flocken omfattar för det mesta de som bor tillsammans, husse/matte och ev barn, hunden/hundarna och eventuella andra husdjur. Flocken är väldigt stabil över tiden och det är inte säkert att hunden accepterar att medlemmar byts ut eller tillkommer. "Bekanta" består av en grupp individer, människor och hundar, som hunden lärt känna och kan göra vissa saker tillsammans med, leka, jaga eller liknande. Om hunden är van att möta de bekanta utanför sitt eget revir, men inte inom, kan det hända att hunden vaktar även mot dessa. Olika hundindivider har olika lätt för att skaffa sig nya bekanta. Det finns hundar som är så reserverade att de varken bryr sig om andra hundar eller människor. Slutligen främlingar. Det är alla andra, hundar eller människor. En del hundar, särskilt vakt- och vallhundsraser, är mer benägna att försvara sin flock mot intrång. För hunden betyder främlingens intrång att främlingen kanske kommer att göra anspråk på resurser som hunden betraktar som sina, mat, social kontakt, värme/skydd osv. Hundarna kan sedan bete sig lite olika beroende på hur mycket försvarslust och skärpa där är i hunden. En del nöjer sig med att skälla på avstånd, andra kan gå till angrepp. Just den delen med angreppet är svårt att uttala sig allmängiltigt om eftersom det kan vara svårt att skilja från jaktkamp. Men man kan säga enkelt att om hunden slutar att nafsa efter armen på joggaren när joggaren stannar, då handlar det om jakt. Vad kan man då göra åt det? Först av allt, studera din egen hund, hur hunden reagerar på vad du eller den andra personen gör. Känner du inte igen din egen hunds signaler så är det svårt att plocka bort beteende eller dämpa dem. Om vi då går tillbaka till resonemanget om flock, bekanta och främlingar så kan hunden skälla, hoppa, slicka ansiktet mm när en saknad medlem av flocken återvänder, t ex matte kommer från jobbet. Det är ett grundläggande beteende som stärker flockens sammanhållning. Det kan modifieras. Men hunden bör få fortsätta med det i någon form, annars finns risken att hunden uppfattar det som att hunden stöts ut ur flocken. Det stora problemet är främlingar som närmar sig och sedan försvinner, det s k brevbärarsyndromet. Enkelt uttryckt går det ut på att hunden hör, eller ser, brevbäraren närma sig. Hunden skäller, brevbäraren lämnar posten medan hunden fortsätter skälla, och sedan försvinner brevbäraren. Hur tolkar hunden detta? Jo, naturligtvis som att han/hon lyckats jaga bort den här intränglingen som annars skulle fortsatt in på hundens revir. I och med att hunden lyckats i sitt uppsåt, blir den mer benägen att upprepa sitt beteende nästa gång. Hunden kommer också att generalisera beteendet, dvs att upprepa det i andra, likartade situationer, när andra människor kommer. Hunden måste lära sig att främlingar som närmar sig inte nödvändigtvis tänker tränga in på hundens revir. Hunden förväntningar på okända som närmar sig måste förändras. Försök då komma överens med folk som regelbundet närmar sig er ytterdörr eller tomtgräns. Låt dem ha med sig lite hundgodis. I stället för att fortsätta mot hunden i oförminskad takt, låt dem sakta in när de närmar sig hunden. De kan gott prata vänligt med hunden när de närmar sig. Slutligen stannar de och bjuder hunden på godis. På samma sätt ska de inte ta en runda runt den "folkilskna" hunden för då har hunden också "vunnit". Rakt fram, utan att vika av. Sakta in, prata med hunden, stanna och bjud den på godis. Så småningom har ni, förhoppningsvis, en hund som sitter vid ytterdörren eller staketet, viftar på svansen, och väntar på att få godis.