När flocken förändras för hunden

Ett exempel kan vara en man som ringde mig och frågade varför hans hund, som han fått vuxen, överföll dotterns hund. Mannens hund var en border terrier och dotterns en west highland white. Mannen hade fått sin hund tre veckor tidigare, två och ett halvt år gammal, och den hade just börjat finna sig till rätta i sin nya flock. Då träffar de dottern och hennes hund på neutral mark. Border terriern överfaller westien. Border terriern har precis börjat hitta sin roll i den nya flocken som består av man, hustru och hund. När de träffar dottern med hund visar troligen mannen/husse att även de tillhör flocken. En sådan förändring av flocken innebär ofelbart att rangordningen förändras. Redan detta skapar oro hos hunden. Men dessutom är det för hundarna som för oss, vissa individer gillar man, andra inte. Bara för att man är hund gillar man inte alla andra hundar. Då försöker border terriern stöta ut westien ur flocken och det gör den genom att visa kraftig aggression. Troligen handlar detta inte om någon strid om rangordningen. Det handlar om att border terriern försöker förhindra att någon ny flock bildas överhuvud taget. Sedan finns det faktorer här som kompliceras det ytterligare. Vi har gett många hundar en utformning som försvårar kroppspråket mellan hundarna. En westie t ex, eller pudel eller en del andra raser, har en byggnad och hållning som gör att de kan uppfattas som självsäkra av andra hundar, raka ben, upprättstående öron, högt lyftat huvud, svansen rakt upp. En border terrier kan ha svårt att "läsa" en westie. Problemet med border terriern och westien går troligen inte att lösa i den meningen att hundarna kan acceptera att umgås som bekanta. Border terriern kan säkert fås att låta bli rena överfall, men det beror i så fall på förarens lydnadskommandon, inte på något annat. I en vargflock utökas flocken i allmänhet genom att nya medlemmar föds inom flocken. De är alltså alla släkt med varandra. I vårt fall är det människorna i hushållet och hundarna som bildar en flock. Genom avel har vi gjort våra hundar mindre reserverade mot individer som inte ingår i flocken. De har sina bekanta utanför flocken, precis som vi har bekanta utanför familjen. Kanske hundarna är mer noga med sina bekanta. De visar tydligt när de inte är intresserade av en individ. Det mildaste är att vända sig bort och snusa på marken i stället. Det våldsammaste är att direkt överfalla och hugga den andra hunden. Genom aggressionen försöker vår hund öka avståndet till den andra hunden och splittra det som skulle kunna bli en grupp. Striden kommer inte att handla om rangordningen eller något annat som förekommer inom gruppen. Den handlar om vilken av hundarna som ska få stanna inom gruppen och vem som ska lämna den. Med vårt missnöje kan vi visa att vi inte godtar alla beteenden från vår hund, men den grundläggande konflikten kan vi inte påverka; den ena hunden accepterar inte den andra. Med lydnad kan vi få vår hund att "uppföra sig ordentligt", men vi får den inte att acceptera den andra hunden. Även när man skaffar en ny valp kan detta hända. Den vuxna hunden accepterar inte valpen utan försöker stöta bort den. I sådana fall är det bättre att försöka omplacera någon av hundarna. Det kan vara ännu känsligare när det gäller människor, att hunden får en ny husse eller matte, eller att det kommer en ny medlem, en baby, i flocken. Oftast får hunden mindre tid och intresse i sådana fall. Dessutom är det en individ som luktar annorlunda, låter annorlunda, kanske har ett annat kroppsspråk och ett annat sätt att reagera. Det kan hända att hunden inte accepterar den nya flockmedlemmen. Oftast stannar det vid att hunden håller sig avvaktande. I början kan den också uppträda hotfullt, men för det mesta stannar det vid det. Ibland kan det vara ett större problem att hunden verkligen tar in babyn i sin flock och försvarar babyn mot allt, både verkliga och inbillade hot.