När din hund pratar med dig

En hund som är självsäker står upprätt med hög resning, med rak rygglinje, svansen upp och långsamt viftande, öronen rakt upp eller avslappnade, blicken riktad rakt på och avslappnade mindre pupiller. På en hund med ståndöron är det lättare att se, men även hundar med hängande öron reagerar likadant. Då lyfts öronen lite upp mot skallens mittlinje och vinklas framåt. En rädd hund eller en bekymrad hund, däremot, har sänkt kroppshållning, håller svansen lågt eller indragen under sig. Svansen viftar snabbt med små utslag. Hunden tittar bort eller åt sidan så att ögonvitorna syns. Pupillerna är större. En rädd hund skäller ofta för att hålla avståndet mellan sig själv och vad de är rädda för, särskilt när de inte kan komma undan. Hundar som är upphetsade kan ofta "resa ragg" och det behöver inte betyda att de är aggressiva, bara att de är beredda på att något kan hända. Oftast är det håren över manken och över korset som hunden reser. Det finns ett antal dominanssignaler som är mycket tydliga, även om det är lättast att känna igen en ranghög hund på hur andra hundar bemöter den. En hund som demonstrerar sin höga rang höjer sig ofta över den andra hunden, ställer sig vinkelrätt mot den andra hunden och lägger sin haka eller ena tass över den andra hundens manke. En ranghög hund låter ofta ranglägre slicka sig i mungipan. Hela tiden tittar den ranghöga hunden med fast blick på den andra hunden. Många gånger kan en ranghög hund bestiga andra hundar. Detta har inget med sexualitet eller parning att göra. Det kan vara en tik som visar sin rang mot en hanhund likaväl som en hanne mot hanne eller hanne mot tik. Många gånger kan det vara småhundar som bestiger knät på besökare hos husse eller matte. Men det kan också innebära att en ranglägre hund försöker visa sin samhörighet med en ranghögre hund. Det är sällan bara ett tecken räcker till för att tolka vad hunden säger. Det är snarare en helhet av signaler i en viss situation som avgör vad signalen egentligen betyder. När mina hundar leker händer det ofta att den äldre, och ranghögre, hunden lägger sig ner så att unghunden får komma åt att bita i halsen eller benen. I bland får jag en känsla av att Ylle, den äldre, håller på att lära upp Lira så att hon vet hur hon ska komma åt andra hundar, om det blir allvar någon gång. Trots att det finns en tydlig skillnad i rang mellan de två tikarna, så respekterar de varandra. Den äldre utnyttjar inte sin rang. Om den yngre har en leksak, ett ben eller en pinne så får hon behålla den. Det är aldrig en kamp om maten. De äter samtidigt men väntar tills den andra hunden lämnar sin matskål innan de går bort och undersöker den. Den som kommer först till vattenskålen dricker. Den andra hunden väntar. Många gånger måste man vara uppmärksam för att se signalerna som den underlägsna hunden ger. De är ofta små och snabbt avklarade. En underlägsen hund sänker sin kroppshållning och hukar lite grand, slickar ranghögre hundar i mungiporna, undviker att titta rakt på den ranghögre. Den underlägsna hunden kan också rulla över på sidan och visa buken samtidigt som den drar in svansen mellan bakbenen. När hundar leker med varandra kan det vara ganska likt ett slagsmål. Det viktiga är att upptäcka vad som händer innan de sätter igång. Om båda hundarna är lite avvaktande är det en hund, oftast den ranghögste, som hukar över frambenen med bakdelen och den viftande svansen högt i luften. Hunden håller öronen högt, munnen öppen och ögonen avslappnade. Detta är ett sätt att visa att den vill bara leka och att den ranghögre hunden kommer att tolerera en hel del från den andra hunden som den normalt inte skulle acceptera. Det händer ofta att hundarna morrar åt varandra under leken, men visar samtidigt alla tänderna. Det liknar inte den aggressiva morrningen med bara framtänderna synliga. När hundarna blir upphetsade i leken skäller de ofta. Men det är ett typiskt "lek-skall" som är ljusare, ligger högre, än det normala skallet när hunden är rädd eller varnar.