Mitt livs nyttigaste mening
Jag var nio år och hade påsklov. Jag skulle som vanligt vara med min bästa kompis Patricia som bodde några kilometer bort. Eftersom hon skulle resa till Danmark dagen därpå ringde hon mig och sade att vi inte kunde träffas. Jag trodde att vi hade all tid i världen på oss att umgås så att vi kunde ses när hon kom hem istället. Jag sade "hej då" och lade på luren. Det jag inte visste var att det var sista gången jag pratade med henne. Hon dog under den resan i en trafikolycka. Efter denna händelse insåg jag hur mycket meningen betydde som pappa lärt mig. Jag insåg även att livet är för kort för att slösas bort. Vi människor vet inte hur länge vi har varann. Livet består av många händelser som dessa och då hjälper det faktiskt att tänka rätt från början så att man kan hantera dem. "Inget i livet är för givet", vilket rimmar och är lätt att komma ihåg. Tänk så lite kontroll människan har över sitt liv. Allt handlar bara om slumpen. Ibland har man turen med sig och ibland otur. Se på vänskap, som vissa ser som en självklarhet. De har kanske till och med så många vänner att de "sorterar" ut de som inte längre duger. De tar för givet att de alltid ska ha vänner och aldrig bli ensamma, medan de som är ensamma skulle göra vad som helst för att ha någon att prata med, förutom kassörskan i närbutiken. Varför är det oftast de ensamma som får lära sig att inget är för givet? Det borde väl vara tvärtom? Ensamhet måste vara människans största skräck. Tänk att inte ha någon som frågar när du kommer hem eller som saknar dig när du går. Det är nästan likadant bland rika och fattiga. De rika funderar över vad de ska spendera sina pengar på, medan de fattiga oroar sig över hur de ska kunna köpa mat för dagen. Det enda sätt att få de rika att förstå, är att sätta dem i de fattigas situation någon gång i livet. Vi tar en extremt rik familj som exempel: De kanske har så stabil ekonomi att de tror de är tryggade i resten av sitt liv. Rasar allt samman av något skäl, skulle de bli så knäckta och frågat sig själv: "Hur kunde detta hända oss?" Man kan se livet som en bäck med en bro utan räcke. Antingen klarar du dig över, eller så ramlar du. Det finns ett ordspråk som säger att du i alla fall inte ska ropa "hej" förrän du är över den. Therese Rasmusson
