Mikael Niemi blev årets Piratenpristagare
(Uppdaterad 16.50) Han är ganska kort och såg först lite skygg ut men hans ögon var pigga och nyfikna och han log uppriktigt. Han var korrekt klädd i grågröna byxor, svagt rutig, grå kavaj, vit skjorta och tvärrandig, grå slips. Välputsade svarta skor. Mikael Niemi motsvarar inte alls den förutfattade bilden av en norrlänning. Han är inte fåordig, inte blyg utan istället glatt pratsam, välformulerad och tålmodig. Inte ens när han fick samma fråga för femte gången såg han det minsta besvärad ut. Årets Piratenpristagare Mikael Niemi. Bild Thorsten Persson" BORDER="0"Årets Piratenpristagare Mikael Niemi. Bild Thorsten Persson Hans förhållande till Fritiof Nilsson Piraten är varmt, långvarigt och djupt. Han har läst allt och säger sig ha fått mycket inspiration av Piratens skrönor. - Redan när jag var liten läste min mor högt för mig ur Bombi Bitt och jag. Och sedan kom TV-serien och sedan dess har jag uppskattat och läst Piraten. Vi delar lögnen och teatern i vårt skrivande och jag är väldigt förtjust i Piratens lite groteska och överdrivan men ändå kärleksfulla sätt att beskriva människor och händelser, säger han och lägger till: - Dessutom delar jag ett stort intresse för mat med Piraten. Mikael Niemi har, förutom en diktsamling, bara skrivit en bok, Populärmusik från Vittula. Men debuten blev en braksuccé. Boken har sålt i jätteupplagor, översatts och ska nu också bli film. Populärmusik från Vittula är en våldsam och burleks skröna om en ung grabbs uppväxt i Tornedalen. Här är det rejäla mannatag som gäller, livet är kargt och tufft, de sups förtvivlat mycket men det finns också en stor värme och medmänsklighet i boken. Och historierna är ordentligt skruvade och fantastiska. Det är lätt att se många beröringspunkter med Piratens sätt att skriva. Historierna om ett födelsekalas och ett bröllop bär mycket av Piratens prägel och det sticker inte Mikael Niemi under stol med. - Det är så att vissa delar av min bok är inspirerade av Piraten. Jag tror att vi uppe i Tornedalen har samma slags humor som i Skåne. Lite grov och väldigt mycket självironisk. Piraten var ju också starkt, lokalt förankrad i sina böcker. Precis som jag är i min bok. Jag glömmer aldrig hans skildring av kräftfisket i Bombi Bitt och jag. Vilken härlig historia! Att årets pristagare skriver i Piratens anda är odiskutabelt och han har uppenbart också ett djupt förhållande till Piratens texter. Dessutom är hans syster bosatt i Skåne så han har varit här en hel del. Möjligen kan man tycka att Mikael Niemi är lite väl färsk som författare för att kvalificera sig som Piraten-pristagare. Och på frågan om vad hans nästa bok ska handla om ,och när den kommer svarar han vänligt men undvikande och inte helt utan en viss elegans. - Jag säger som Sara Lidman; Man ska inte knacka på ägget förrän kycklingen är färdig. Jag skriver men vad det blir, och när det blir färdigt vet jag inte riktigt. Men jag håller mig till samma stil som i min förra bok. Jag frågar honom hur det känns att börja som författare på toppen. Om det inte ställs väldiga krav på honom att upprepa succén med Populärmusik från Vittula. - Jo, jag känner mig pressad. Men inte från min omgivning utan från mig själv. Det är klart att jag påverkats av framgången och att allt jag gör framöver kommer att jämföras med Populärmusik från Vittula. Mikael Niemi jobbade som outbildad lärarvikarie innan genombrottet som författare men han är egentligen gymnasieingenjör inom el- och teleteknik. Men det är ett yrke som han aldrig utövat. Numera är han förstås välbeställd författare på heltid. Piraten-priset är på 50 000 kronor och delas ut vid Piratenstatyn i Kivik i juli månad. I sin motivering till varför Mikael Niemi får Piraten-priset skriver juryn att det är "för berättarglädjen, språket och den robusta humorn i debutromanen Populärmusik från Vittula". Mikael Niemi är den 14:e pristagaren och i raden av hans föregångare finns bland annat Jaques Werup, Hasse Alfredsson, Ernst-Hugo Järegård, Ulf Lundell och Klas Östergren. Förra årets pristagare var författaren av historiska romaner, Peter Englund. Text: Robert DahlströmÅrets
