MATS WIKLUND: Ett trendbrott för EU

Ett år efter att bomberna började falla över Bagdad består klyftan mellan USA och Europa. Hasterts retorik bekräftar att den till och med vidgats. Vita husets föreställningar och påståenden, om amerikanska soldater hälsade som befriare av ett tacksamt folk och om snabbt funna massförstörelsevapen, har inte bekräftats. Inte heller har Europa under det år som gått ändrat inställning till USA. Opinionsundersökningar visar en utbredd misstro mot den amerikanska utrikespolitiken. Även bland trogna allierade, som Storbritannien, Turkiet och Polen, minskar förtroendet. Bara några dagar efter att den nyvalde spanske premiärministern José Luis Rodriguez Zapatero kallade Irakkriget ett fiasko hävdade Polens president Aleksander Kwasniewski att landet "vilseletts" av uppgifterna om massförstörelsevapen i Irak. Namn nämndes inte men det är uppenbart att Kwasniewski syftade på USA. Attentaten i Madrid har utlöst en politisk kedjereaktion med oklara följder. Uttalanden från president Bush bekräftar att USA håller fast vid linjen att kriget i Irak och bekämpandet av terrorism inte kan särskiljas. Uppenbart är också att den inställningen möter allt hårdare motstånd, bland både politiker och allmänhet, i Europa. Vad Dennis Hastert och andra konservativa kongressledamöter inte förstår är att spanska väljare inte gav efter för terroristerna. De protesterade mot stödet till USA:s krig i Irak och de reagerade mot regeringens informationsmanipulation, i politiskt syfte, omedelbart efter terroristattackerna. Få tror nu på ETA:s inblandning. Samtidigt stärker EU sin underrättelseverksamhet. Toppmötet med stats- och regeringschefer nu i veckan lär ägna stor tid åt diskussioner om åtgärder mot terrorismen. Tyngdpunkten kommer att ligga på ökad samordning mellan ländernas säkerhetstjänster. Om politikerna förmår dra rätt slutsatser av Madridattentaten kan någonting gott komma ut av det ohyggliga dådet. Och möjligen håller det redan på att ske. Samlingen kring terroristbekämpningen bekräftar att Europa är berett att hålla samman och agera gemensamt inför ett odiskutabelt hot. Mot den bakgrunden finns också anledning att hoppas på snar enighet kring en konstitution för EU. Spaniens nya regering säger sig vilja bryta dödläget och polackerna pratar bekymrat om vådorna av att stå isolerade. För bara ett par månader sedan befann sig båda länderna på kollisionskurs med det övriga EU. Förra året var ett av de värsta i Europasamarbetets historia: ideliga misstänkliggöranden, öppna gräl, löftesbrott och en allt tilltagande framtidspessimism. Attacken mot Madrid har skärpt insikten om att fortsatt splittring kan sätta unionens hela existens på spel. Att länderna nu tvingas enas kring grundläggande värderingar ökar möjligheten att de flyttar fram positionerna på andra områden. Det är hög tid för ett trendbrott. Om dryga två månader får EU tio nya medlemmar. Hittills har debatten dominerats av de påstådda bekymmer som utvidgningen för med sig. Sanningen är att den utgör en enastående möjlighet. Den senaste tidens händelser visar eftertryckligt behovet av ett gemensamt Europa.