Människan och hunden

En sak är att vi försöker studera vargarna för att förstå våra hundar, framför allt deras sociala struktur och hur de kommunicerar med varandra. Men att som människa använda vargspråk, eller till och med föreställa sig själv som varg, för att fostra sin hund, det är kanske att gå väl långt. Likaväl som de många hundägare som ser sin hund som en liten, fyrbent, hårig människa. Antropomorfism är termen för att tilldela hunden mänskliga egenskaper. Det är vanligt att hundägare pratar med sin hund, om allt möjligt som hänt under dagen, om irritationsmoment och förväntningar. Hunden lutar huvudet åt sidan och lyssnar på allt som ägaren berättar. Tyvärr begriper hunden knappt ett ord. Men det gör egentligen ingenting, så länge ägaren inte tror att hunden förstår allt. För då kommer ett antal problem att uppstå. Hunden har säkert också glädje av de här enkelriktade konversationerna. Hunden får en uppfattning om vad som pågår genom ägaren minspel, röstläge, kroppsspråk. Men hunden förstår bara de ord den lärts att förstå, som sitt ligg, kom här, ska du ha mat? (Ja, naturligtvis!). Hunden måste lära sig Problemen kan uppstå när människor tror att hundar förstår mer än vad de verkligen gör. Vi väntar oss att hundar ska känna till reglerna i huset utan att vi egentligen har lärt dem det. Och sedan blir vi irriterade när hunden bryter som regler som den inte ens visste existerade. Hunden förstår inte spontant våra ord. Vi måste lära dem förstå orden, vad de innebär. Det är egentligen det som är träningen. Vid någon tidpunkt under hundens uppväxt dyker det upp problem. Det gör det alltid, precis som med barn. Om hundägaren då tolkar hundens beteende utifrån mänskliga drivkrafter så kan det hamna helt snett. Hundar får ofta omdöme om sig som "opålitlig", "hämndlysten", "elak". Många hundägare inbillar sig att hundar avsiktligt uppför sig illa, som ett slags hämnd eller något liknande. I stället handlar det kanske bara om att hunden haft en dålig tränare - ägaren, som inte klarat av att göra klart för hunden vad vissa ord betyder och vad de innebär för hunden. I stället för att eskalera problemen med hunden genom att kanske stänga ut den i hallen där den tuggar skor. Eftersom den tuggade skor hamnar hunden i källaren där den ger sig på bordsben innan hunden hamnar i en löplina i trädgården. I stället kan det vara idé att fundera på om hunden verkligen har lärt sig, och befäst, vad den ursprungliga regeln sade. Om den inte lärt sig - sätt igång och träna. Om den första gruppen hundägare behandlar sin hund som en människa (det gör vi väl lite till mans) finns den andra gruppen också. Den som försöker förvandla sig själv till varg Resonemanget går ungefär så här: Hundar härstammar från vargar och ska behandlas som vargar. Vargar är flockdjur med linjär rangordning där alfadjuret håller de andra på mattan genom fysiskt dominance. För att få sin rang klar för sig ska hunden behandlas så varglikt som möjligt. Då förstår hunden lättast. Visst hunden har sitt ursprung i vargen, men deras beteende skiljer sig på ett antal punkter, särskilt i förhållande till människan. Att använda sig av metoder som hämtas från en förenklad version var vargarnas sociala umgänge till hundarnas umgänge är tveksamt. Åtminstone tills vi vet mer om hur hund och varg skiljer sig från varandra. Att sedan överföra "vargmetoder" till förhållandet mellan hund och människa är minst sagt riskabelt. Precis som vargarna behöver en hund sin ledare, men inte en diktator som angriper hunden fysiskt skrämmer den och utdelar smärta. Naturligtvis ska hundarna lära sig respektera människor och deras vilja (och det gäller alla i familjen), men att föreslå att nya hundägare ska hantera sin hund fysiskt, 45 kilo schäferhanne eller 55 kilo rottweiler, och skrämma hunden är både dumt och inhumant. Och hur ska barnen klara av det? Det är både farligt och dumt att inbilla sig att det är en framkomlig väg. Risken finns att vi annars får lära oss hur vi ska göra för att pinka högre än den hanhund vi vill lära en del lydnad.