Litet djur kan bli stort besvär

Fästingen klarar inte kalla vintrar och är därför vanligast i Götaland, större delen av Svealand och kan förekomma längs södra Norrlands-kusten. Men om klimatet blir mildare kan vi räkna med att fästingarna fortsätta att vandra norrut. Om vi får en kall vinter i södra Skåne märks det genast på antalet fästingar. Fästingen är inte en insekt utan ett leddjur som är släkt med bl a kvalster och i Sverige finns ett tiotal olika arter. Fästingen finns, det vet alla hundägare, men varför. Ännu så länge har man inte kunnat konstatera vilken roll fästingen spelar i det ekologiska systemet trots att fästingen funnits på jorden i omkring 200 miljoner år. Så någon roll har den väl, trots allt. Fästingarna trivs bäst på fuktiga och skuggiga platser, oftast i lövskog med tät undervegetation. Den sitter oftast uppe på ett grässtrå och väntar på nästa offer. Fästingen saknar ögon men hittar ändå varnblodiga djur att fästa vid. Troligen känner den av vibrationer, värmeutstrålningen och kanske den koldioxid som offret andas ut. När vi eller hunden passerar sträcker fästingen ut frambenen och griper tag. Sedan kan den krypa runt länge och leta efter en plats att bita sig fast. Den behöver bara äta en gång om året, sedan klarar den att övervintra om förhållandena är fördelaktiga och utvecklas till nästa stadium. För oss i södra Skåne kan det vara bra att veta att fästingen är aktiv när det är över + 4 grader och snöfritt. Det kan betyda att den är aktiv hela vintern. Så fortsätt kontrollera hunden. Fästingen lever vanligtvis i två till tre år. När tiden är ute lägger honan 1000 till 3000 ägg och dör sedan. I första stadiet är fästingen larv, ljusbrun med tre par ben och cirka 0,3 mm lång. Efter ett skrovmål på blod övergår den i nymfstadiet då den blir lite mörkare, har fyra par ben och växer till 1,5 mm. Den vuxna fästingen är två till fyra mm lång innan den börjat äta. Efter en vecka på ett värddjur kan fästingen ha svällt upp till tio till tolv mm. Den har fortfarande fyra par ben. Honorna är rödaktiga med en svart prick och hanarna är svarta. Viltet, bland annat harar och rådjur, är värddjur för fästingarna och hjälper till att sprida dem. Nymfer och vuxna fästingar är ofta utspridda, men larverna kläcks ju på en plats och kan "invadera" en passerande hund. I somras såg jag en schäfer under ett genomsök som upprepade gånger fick ett femtiotal larver i ansiktet. Vi var tvungna att stanna och borsta bort larverna med jämna mellanrum. Gör det till en vana att kontrollera hunden dagligen. Jag brukar klia min hund så att hon njuter av det samtidigt som jag kontrollerar henne. Oftast finns fästingarna på nos och i panna, bakom öronen, på kinderna och i armhålorna. På äldre hundar som har "hudflärpar" gäller det att komma ihåg var de sitter så att man inte förväxlar dem med fästingar. Ju fortare man tar fästingarna ju mindre risk är det att hunden får någon av de fästingburna sjukdomarna. Antingen kan man använda en fästingplockare för att ta dem. Om man är van och har naglar som räcker till kan man ta tag nere runt huvudet, vrida och rycka upp den. Det gäller att inte klämma om kroppen för då kan man pressa in fästingens saliv i bettet och då följer eventuellt smittämne med. Hundar och människor kan smittas av ett antal olika sjukdomar efter ett fästingbett. Den vanligaste är borrelios som orsakas av en bakterie i fästingens mag-tarmkanal. Det är därför man inte ska klämma på fästingen. Upp till 30 procent av fästingarna bär på borrelia. Ehrlichios som orsakas av en mikroorganism ger symptom som likar borrelios på hund. Båda sjukdomarna behandlas med antibiotika efter veterinärs diagnos. Symptomen på hunden är trötthet, dålig mage, dålig kondition, koncentrationssvårigheter. Hunden drar sig undan, är irriterad, haltar periodvis, har ont i lederna. Veterinären tar ett blodprov på hunden för att se om hunden bär på antikroppar. Människor kan drabbas av ytterligare ett antal allvarliga sjukdomar som TBE, fästingburen hjärninaflammation och rödsjuka. Men nya infektionsrisker upptäcks hela tiden. På apotek finns åtminstone två medel mot fästing, Exspot och Frontline, som fungerar på olika sätt. Dessutom påstås vitlök ha bra effekt. Några kokar timjan, citronskal och vatten som sedan sprayas på hunden. Det verkar som om effekten på olika hundar är individuell. Vi har bra erfarenhet av Frontline på våra hundar. Det dödar fästingarna inom ett dygn. Som om det inte räcker med de inhemska fästingarna har ny den bruna fästingen vandrat in med hundar från Europa. Det stora problemet med den bruna fästingen är att den kan överleva och föröka sig inomhus hos oss. Då kan den bli svår att bli av med.