Litauen - Kontrasternas land del 4

Missing persons families support center försöker hjälpa offren för trafficking, påverka politiker, utbilda unga kvinnor och hjälpa familjer att leta efter sina försvunna släktingar. I de slitna lokalerna finns i dag plats för fem flickor samtidigt. Här får de bo i några månader och får hjälp med rehabilitering, att ta kontakt med sina familjer och att gå vidare i livet. Fem platser kan tyckas som en droppe i havet, men man har hittills lyckats hjälpa över ett hundratal personer. När centret startade 1996 var det unikt i landet. - Då hade regeringen inte ens erkänt problemet, säger Ona Gustiene. Idag finns minst sex andra institutioner som hjälper flickor i samma situation. Och Ona Gustienes center har fått möjlighet att starta ännu en avdelning strax utanför Vilnius. Renovering är på gång och det ska bli plats för ytterligare ett tjugotal flickor. Trafficking är ett växande problem som berör Sverige och övriga EU i minst lika hög grad som de forna öststaterna. Ändå är det bara några år sedan problemet lyftes upp på den politiska agendan. I dag finns EU-samarbeten där både poliser och politiker arbetar tillsammans för att kartlägga och bekämpa problemet. Men i grund och botten handlar det om stora sociala klyftor där unga flickor tar de utvägar som bjuds som en väg ut ur fattigdom. - Majoriteten av de unga flickor som hamnar i klorna på hallickar är outbildade och kommer från svåra familjeförhållanden. Ofta kan de inte bo hemma av olika anledningar, inte sällan har de egna barn, förklarar Ona Gustiene. Därför driver centrat en rad utbildningsprojekt i skolor och andra träffpunkter, ofta i mindre orter. - Vi har diskussiongrupper för att stärka flickornas självförtroende, berättar Justina Zeltinyte som håller i ett sådant projekt tillsammans med svenska Rädda barnen. En annan viktig del i centrets arbete är opinionsbildningen. Fortfarande är attityder ett av de stora problemen att brottas med, anser Ona Gustiene. Kvinnor står lågt i rang och har genomgående sämre lön än män. Och synen på prostitution skiljer sig markant från den svenska. - Det finns fortfarande en inställning att flickorna får skylla sig själva om man har hamnat i den här situationen. Och för flickorna själva är det så skamfyllt att de inte vågar prata med någon om vad de varit med om. Flickor som blivit utsatta för sexuella övergrepp har ofta inte någon att vända sig till. Polisen är ofta den sämsta utvägen. Där riskerar flickorna att inte bli trodda eller i värsta fall att råka ännu värre ut. - Det är ingen slump att en av de första som blivit fälld för trafficking-brott i vårt land var en polis från Klaipeda, säger Ona Gustiene. Därför försöker centret att arbeta för att uppmärksamma problemet på alla samhällsnivåer. - Till exempel försöker vi få kyrkan att ta upp problemet, eftersom den har en så viktig ställning i landet, förklarar Ona Gustiene. För några år sedan tog Litauen, efter internationella påtryckningar, itu med problemen genom ett handlingsprogram mot trafficking och prostitution. Men Ona Gustiene tycker att arbetet går alltför långsamt. Trots nya lagar har alltför få inblandade dömts för trafficking-brott. Och fortfarande är skyddsnätet för trafficking offer alltför bräckligt. Hon hoppas att andra länder inom EU nu ska kunna påverka Litauen till att skärpa sina lagar ytterligare. - Vi hade behövt en sexköpslag som den ni har i Sverige. Där ligger ni långt före.