Köpenhamnarna dansade och sjöng av glädje

Danmark har alltså gjort det igen. Överraskat i ett stort fotbollsmästerskap. Efter gårdagens sensationella 2-0-seger över Frankrike står det klart att laget vinner sin grupp och är kvalificerat för åttondelsfinal på lördag. Det firades naturligtvis med dunder och brak i Köpenhamn i går. Överallt på gator och torg drog segerrusiga danskar fram i rödvita munderingar och på pubarna fick cigarröken sällskap i luften av en ansenlig mängd lovsånger. - Frankrike vann ju både senaste EM och VM så då måste vi ju vara bäst i världen nu. Jag är 100 procent säker på att vi vinner VM, säger Søren Nielsen, en av många lyckliga supportrar. Någon TV-sändning på storbildsskärm på Rådhuspladsen blev det inte den här gången men längs Strøget var varenda pub fullsmockad med folk trots den tidiga timmen. Att få sitta och känna nationell samhörighet på morgonkvisten och titta på VM-fotboll är tydligen ett koncept som fallit danskarna i smaken. En av pubarna lovar till och med att bjuda laget runt varje gång Danmark gör mål. Normalt sett hade jag haft svårt att dricka öl och äta chilinötter tjugo över åtta en tisdagsmorgon men inne på The Dubliner på Amagertorv just den här dagen känns det helt rätt. Att som i Sverige inte tillåta folk att ha roligt på förmiddagen skulle naturligtvis inte komma på fråga. Här säljs det öl som vore det den naturligaste sak i världen. Det är svårt att inte ryckas med av den uppsluppna stämningen och när hela lokalen ställer sig upp och sjunger med i nationalsången "Det er et yndigt land" strax före avspark är det inte utan att man drabbas av pulsökning, ståpäls och hela kittet. Folk fattar förstås att vi är från "fel" sida av Öresund eftersom vi inte sjunger med men det spelar inte så stor roll. Här verkar alla vara välkomna, oavsett nationalitet och fotbollssympatier. När matchen väl kommer igång möts varenda rätt slagen passning från danskt håll av rungande applåder och jubel och när Dennis Rommedahl styr in 1-0 i bortre gaveln förbi Frankrikes förgäves sprattlande målvakt Fabien Barthez i den 22:a matchminuten lyfter sig nästan taket. De flesta är medvetna om att ett oavgjort slutresultat räcker för att säkra Danmarks avancemang och vädrar därför morgonluft. I andra halvlek ökar Frankrike trycket mot den danska buren men målvakten Thomas Sørensen stoppar allt som kommer i hans väg och har dessutom tur med en nick och ett skott som båda rammar ribban. Mitt i de regerande världsmästarnas press sticker Danmark upp och gör 2-0 genom lagets speciella måltjuv Jon Dahl Thomasson. Då återstår 25 minuter men i supportrarnas ögon är slaget redan över. "Sejren er vor, sejren er vor" sjungs så att ölglasen skallrar och den följs upp med klassikern "Vi er røde, vi er hvide" och diverse varianter av "Olé, olé-sången". Nu står folk upp på borden och stampar och dansar och de som sitter kvar i bänkarna kör en långdans. Som om inte Frankrike är förnedrat nog, helt mållöst som laget blev i de tre gruppspelsmatcherna, passar åskådarskaran på att, med mycket sarkasm i rösten, unisont önska Zidane och kompani en "go tur hjem". Slutsignalen blir startskottet till nya glädjescener. Ute på Strøget sammanstrålar alla som suttit inne på de olika pubarna. Dannebrogen viftar ur alla möjliga vinklar och vrår och det skålas och kramas så det står härliga till. Danmark är alltså på god väg att göra ytterligare ett starkt VM. 1986 tog sig laget till åttondelsfinal, 1998 till kvartsfinal och däremellan tog man hem EM i Sverige 1992. Skulle Sverige inte ta sig vidare till åttondelsfinalen är det, i alla fall för mig, självklart vilket land som tar över rollen som favoritobjekt i VM-turneringen. Fler fotbollsfester som den i går vill man ju gärna uppleva. Til lykke, Danmark!