Annons
Nyheter

Kim - ett trumfkort i EM

"För min del får Sverige gärna missa en EM-medalj, bara man lägger vantarna på den sista inträdesbiljetten till den olympiska handbollsturneringen" skriver YA:s sportchef Jan Ohlsson.
Nyheter • Publicerad 17 januari 2004

Du kan alltid lita på grabbarna över 35. Så har det hetat på svensktoppen och så har det varit i Bengans handbollsvärld i många år. Men tiderna förändras. Det var en tid sedan Mats Rådberg & Rankarna åkte ur Svensktoppen med sin landsplåga och i handbollslandslaget är det numera lite si och så med grabbarna över 35. Magnus Andersson, Ola Lindgren, Thomas Sivertsson har fallit bort, en efter en. Magnus Wislander och Staffan Olsson sjunger på sista refrängen, liksom den vige målvakten Tomas Svensson, formidabel under öppningskvarten i går. Men efter grabbarna över 35 kommer nya hits. Som Kim Andersson, 21. Den YIF-utbildade Skånepågen är kanske den spelare som allra tydligast personifierar svensk handbolls framtid. När Sverige i går besegrade Island med 29-28 visade Kim Andersson både mod och hunger. Kvällen utvecklades på ett sätt som knappast kunde blivit mycket lyckligare för Kim. Rikligt med speltid, sju mål, seger, vald till Sveriges bästa spelare. Och detta inför hela släkten och nästan 4 000 till på läktarna i Baltiska hallen. Inte ens när matchen gick in i ett avgörande skede föredrog Bengan Staffan Olssons rutin framför Kim Anderssons entusiasm. Ett gott omen inför EM. Staffan fick annars inleda matchen och gjorde det genom att skjuta bort sina två första skott. Han är fortfarande en högklassig försvarsspelare och visar upp ett allt större hjärta och hetare temperament för varje år som går. I går hamnade Staffan nästan i handgemäng med den väldige linjespelaren Sigfus Sigurdsson efter en situation framför den svenska målburen. Sigurdsson, som för övrigt nyligen gjort comeback i det isländska landslaget efter att ha varit gravt alkoholiserad och borta från världshandbollen under en längre tid. Men även om Staffan Olssons vilja fortfarande är imponerande, är förmågan inte vad den har varit. I det offensiva spelet råder det ingen tvekan om att Kim Andersson är Sveriges vassaste vapen som högernia. Och nu verkar det, gudbevars, som att Bengan lärt sig läxan från VM i Portugal, där han visade en alltför stor tilltro till det gamla gardet. Effekten blev ett präktigt bakslag, en genant tolfteplats som inte på långa vägar räckte till för att kvalificera laget för OS. Nu sitter svensk handboll i en riktig rävsax. Vid Europamästerskapen i Slovenien - Sverige spelar sin första match på torsdag - kommer det lika mycket att kretsa kring OS som EM. Det blir huggsexa om den enda plats till spelen i Aten som ligger i potten. Sverige vill till Grekland för att åtminstone ha en möjlighet att ta det där OS-guldet som en hel nation unnar detta handbollslandslag, som med åren blivit vårt mest folkkära. Sedan 1992 har det blivit tre raka silver vid spelen i Barcelona, Atlanta och Sydney. Saken är bara den att kompetenta nationer som Slovenien, Danmark och Serbien-Montenegro också har i avsikt att fixa en OS-plats vid de kommande Europamästerskapen. Det gäller för Johansson att spela sina kort rätt i det lilla alplandet söder om Österrike. Inte fega. Inte göra om misstagen från Portugal. Han ska ge Kim Andersson samma stora förtroende som han, i både tal och handling, gett världens längste ytter, tvåmetersmannen Jonas Källman. Och han måste också inse att Kiels formtoppade Marcus Ahlm, formidabel i världens bästa handbollsliga under hösten/vintern, är ett bättre alternativ än såväl Robert Arrhenius som ljumskskadade Magnus Wislander. Alla tre behövs, det kan bli upp till åtta tuffa EM-matcher i Slovenien, men Bengan måste ändå vara tydlig i sitt val. Marcus Ahlm skulle växa ytterligare om han känner förbundskaptenens fulla stöd. För Sveriges del avslutas fyrnationersturneringen med ett möte med Danmark i eftermiddag. Vinner Sverige tar laget sin nionde raka slutseger och sin 40:e turneringsseger totalt under Bengan-eran. Det må gå hur det vill, saken känns oviktig. Nästa vecka börjar spelet om EM-medaljerna. Ska sanningen fram känns även det tämligen ointressant. För min del får Sverige gärna missa en EM-medalj, bara man lägger vantarna på den sista inträdesbiljetten till den olympiska handbollsturneringen. Först då är sommaren räddad.

Jan Ohlsson jan.ohlsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons