Kattens lek med råttan...

Lugi Wildcats visade lejonklorna redan i Österporthallen och skrämde IFK Ystad till förlängning, innan hemmaspelarna kom undan med andan i halsen. I fredagens returmöte var vildkattorna helt oresonliga, vilda och galna, men i stridens hetta också listiga och smarta. Det blev kattens lek med råttan. Ystadsspelarna lommade till slut av banan med svansen mellan benen, iIla tilltygade av behandlingen, en del med rivsår, andra med blåmärken. Samtliga med hängande läppar. 22-15 slutade drabbningen och frågan är om IFK:arna hinner slicka såren på den korta tid som återstår tills det tredje mötet. Redan på söndag släpps nämligen vildkattorna in i Österporthallen för att slutligen fånga och sluka det byte man lekte med i går. Sedan ska de stolta traska vidare mot nya erövringar i SM-slutspelet. Men det finns fler kriterier på en framgångsrik vildkatt än listig och smart. Ett stänk av elake Måns innanför pälsen skadar aldrig. I sitt mittförsvar har Lugi just två såna där månsar - Carl-Johan Andersson och Tomas Eriksson - som pinkat in reviret kring den heldragna gula linjen. Obehöriga äga ej tillträde, är budskapet som förmedlas när herrarna ställer sig på linjen och reser ragg. Marcus Ahlm sprang som en svältfödd råtta på linjen och försökte hitta hål där en och annan boll skulle kunna pillas in. Men det var en jobbig och meningslös bolljakt och stackars Ahlm blev svältfödd på passningar. Det hål som blev mest tydligt för IFK-stjärnan var istället andningshålet på avbytarbänken. 14 minuter in i andra halvlek fick han lämna planen till förmån för Urban Wangel. Förhoppningsvis är Marcus fokuserad till 100 procent på handbollsplanen, trots skriverier och spekulationer om ett eventuellt klubbyte till THW Kiel. För övrigt är ingen mer delaktig i att det skrivs i ämnet än Marcus själv. Han har ju vid upprepande tillfällen under säsongen tydligt deklarerat att han vill bryta sitt kontrakt med IFK Ystad och har till och med hunnit besöka Kiel mellan matcherna i elitserien. Alldeles uppenbart har Marcus Ahlm och IFK Ystad olika uppfattningar om såväl bokstäverna i det nuvarande kontraktet som siffrorna på en eventuell prislapp vid försäljning. Att gå in i ett slutspel med så tydliga motsättningar mellan styrelse och spelare är naturligtvis inte något som gagnar IFK Ystad. Jag är övertygad om att Marcus Ahlm under matcherna gör sitt yttersta för laget och medspelarna, han trivs i den gemenskapen. Men hur är det i övrigt? Går det att ha hjärta för en klubb man samtidigt ligger i konflikt med? Utgången av "Slaget om Skåne" är nu helt öppen. På söndag möts IFK Ystad och Lugi för tredje gången inom loppet av fem dagar och då kommer domen obönhörligen att falla, om det så ska krävas förlängning och straffar: Vem blir Skånes hopp i semifinalspelet? Ska man använda gårdagens match som måttstock blir svaret tveklöst Lugi. Lundalaget hade den bästa målvakten, ett fantastiskt försvarsspelet, de smartaste skotten och de effektivaste kontringarna. Och man hade spelmotorn Magnus Nilsson, som var bättre i rollen som Stian Tönnesen än vad Stian själv var. Man hade, kort sagt, allt det där som IFK Ystad saknade. Att sedan rättstavningsprogrammet i min dator hela tiden vill ändra Lundalaget till Landslaget är förstås oroväckande bara det. Riktigt så bra är väl ändå inte Lugi? Samtidigt säger en sannolikhetskalkyl att IFK Ystad inte kan göra två lika dåliga matcher i rad. Laget har varit stabilt hela säsongen och bara förlorat sex av 36 matcher i elitserien. Spelare som Stian Tönnesen, Kaupo Palmar och Marcus Ahlm är alla presumtiva matchvinnare och det vore väl alldeles märkvärdigt om ingen av dom skulle få till det i säsongens viktigaste match. Jag tror att IFK Ystad rättar till sitt anseende på söndag och fixar 2-1 i matcher. Vildkattor kan sprida skräck i sin omgivning under en kort tid, men brukar sällan överleva en hel säsong?