Inte särskilt experimentellt
Under senare år har Kabusa Konsthall blivit en konstscen att räkna med. Här visar man inte bara sådan konst som kan förväntas falla en bred publik i smaken, och därmed bli en bra affär, utan också lite mer udda - för att inte säga svår konst. Det är modigt och visar ett genuint intresse för konsten bortom det kommersiella. Nu öppnar Kabusa Konsthall säsongen med en blandad utställning som fått namnet "Black Box". Namnet syftar på ett bildspel med fyra konstnärer som visas i en mörklagd del av konsthallen. Och så finns det lite annat. Saga Bitkover-Normans "småjävlar"." BORDER="0"Saga Bitkover-Normans "småjävlar". I en text till utställningen står det att "Black Box" har ambitionen att visa experimentell konst. Den ambitionen klarar man inte att leva upp till. Den moderna konsten rör sig idag framåt i rasande fart och tar allt fler områden och material i besittning. Det kan knappast anses som särskilt experimentellt att fotografera bildelar i närbild på en bilskrot eller att filma löpande rader med bokstäver eller göra skulpturmobiler av plast eller att måla smådjävlar. Nej, inledningen på säsongen ute på Kabusa Konsthall imponerar inte. Men det finns dock något av intresse. Lars Stenman är fotograf, verksam i både Stockholm och London, visar en serie fotografier i ett bildspel med människokroppen som motiv. Lars Stenman lyckas göra något annorlunda av denna hårt prövade genre genom dubbelkopieringar, avancerat mörkrumsarbete och val av kroppsdelar och modeller. Inget direkt nyskapande men väl så intressant och njutbart. En av Jonas Larsens gårdsbilder." BORDER="0"En av Jonas Larsens gårdsbilder. En annan fotograf är Brita Olsson som arbetar med dans som motiv. Hennes bilder är dramatiska och fulla av rörelse och sköna att skåda. Möjligen hemfaller hon lite väl mycket åt att skapa rörelse genom oskärpa och en del bildbeskärning blir allt för mycket effektsökeri. Olle Hedman arbetar med bokstäver filmade i både begripliga och obegripliga rader i samverkan med rabblande ramsor på olika språk. Det är utan vidare både engagerande, välgjort och starkt meditativt men alldeles på tok för långt. Är syftet att först invagga betraktaren i ett slags lugn förundran som övergår i stresskänslor då har Olle Hedman lyckats med sitt uppsåt. Karl Wetterström visar ett bildspel med fotografier på bildelar tagna ur kniviga vinklar på närgränsen av vad vidvinkelobjektivet klarar. Jag vet inte hur många bildkollektioner från bilskrotar jag sett genom åren men Karl Wetterström tillför inte något nytt. Ida Adlers glada spriraler. Bild: Thorsten Persson." BORDER="0"Ida Adlers glada spriraler. Bild: Thorsten Persson. Jonas Larsen är lite av en multikonstnär. Han blåser glas, målar och skapar märkliga installationer. Här visar han fortsättningen på projektet "Vilse i hembygden" som är ett slags utforskande i en lantgårds form. För några år sedan visade han samma sak på Klostermuseet i Ystad och det har väl inte hänt särskilt mycket sedan dess. Men det är spännande att se hur han, till exempel, vänder gårdens konvexa form till en konkav bild. Jonas Larsen visar att det finns många vägar att närma sig en husform. Ida Adler gör mig glad. Hon skapar små spiralformer av olikformade platsrör som ger härliga skuggeffekter på den vita väggen. Lite småmysigt och underfundigt och synbarligen gjort med både fantasi och glädje. Men allt för mycket bagatell för att beröra. Saga Bitkover-Normans målningar av smådjävlar upprepas i bild efter bild. De är lite lösliga i formen, påminner inte så lite om en barnslig lek, men det uppstår aldrig någon spänning eller dynamik i spelet mellan bildernas "jävliga" innehåll och formen. Säsongsupptakten för Kabusa Konsthall är blek och lyckas inte skapa något större intresse hos mig. Är ambitionen att visa experimentell konst då krävs betydligt mycket mer än så här. Jag minns, till exempel, med välbehag den tyska ljudkonstnär som visade sina "vattenljud" just ute på Kabusa under förra Kulturbron. Där någonstans ska ribban ligga. Robert Dahlström
