IFK Ystad ska inte nöja sig med det här

Det kan vara knepigt att vara rationell i tanken när hjärtat slår dubbelslag och pulsen är ohälsosamt hög. Jag lider av upphetsning från de starka intryck som alldeles nyligen förmedlats i Österporthallen. Risken är uppenbar att känslorna fortplantar sig genom kroppen och ända ut i fingertopparna, vilka mycket väl kan sätta i gång en egen superlativdans på tangentbordet. Ursäkta, i fall. Men kvartsfinalreturen mellan IFK Ystad och Drott är baske mig det mest spännande jag sett, sedan jag för snart 30 år sedan låg dubbelvikt under ett hörnbord i finrummet och smygtittade på Hitchcooks Fåglarna. Hur den svartvita filmen slutade har jag märkligt nog glömt, däremot kommer den färgsprakande föreställningen i Österporthallen att lagras för alltid inne i minnesbiografen. Det var en match som hade allt. Artisterna. Vredesutbrotten. Publiktrycket. Svängningarna. Sekundrafflet. Det lyckliga slutet. IFK Ystad är klart för SM-semifinal i handboll. Det låter kanske inte som någon speciellt stor händelse i en idrottsvärld, där fantastiska prestationer dagligen haglar över oss i tusen kanaler och där tidningarnas sportbilagor är fyllda med jublande lag och höjda segerbucklor. I ett sånt sammanhang kan en seger i en SM-kvartsfinal i handboll tyckas vara en tämligen oviktig händelse, en axelryckning i väntan på nästa SM-final i ishockey. De som känner till handbollens kraft i Ystad vet bättre. Jag såg vuxna karlar gråta efter slutsignalen, de grät öppet och ogenerat inför fru och barn. Jag såg en rödbrusig advokat Hulthén med slipsknuten på sned steppa förbi pressfolket utanför IFK Ystads omklädningsrum och med en ordförandes pondus ta sig rakt in i den röda glädjehögen. Han missade segersången med någon minut. Jag såg tränaren Jan "Proppen" Karlsson så nöjd och lättad som jag aldrig tidigare sett honom. Det var som om Proppen nyss skakat av sig flera hundra "det-var-bättre-förr"-surdegar samt en och annan krävande sportjournalist som suttit på axlarna och gnällt över uteblivna framgångar. Avancemanget till SM-semifinalen tryggade sannolikt hans anställning i IFK Ystad. Däremot hade ännu ett natt-svart slutspel troligen föranlett ett proppbyte. De fyra kvartsfinalförlusterna har varit ett tungt ok för IFK-tränaren att bära. Nu är han fri från den dystra statistiken, nu är han en vinnare, nu kan det bära precis hur långt som helst. För IFK Ystad ska naturligtvis inte slå sig till ro med att ha eliminerat Drott. Laget har under säsongen besegrat samtliga lag i elitserien och har en högstanivå som är livsfarlig för vilken motståndare som helst. Vem vågar välja IFK Ystad i semifinalspelet? För oss som följde den första kvartsfinaldrabbningen i Halmstad var det redan från första spel- minuten tydligt att slutspelet var något som IFK-spelarna gått och laddat för, både länge och väl. Man visade upp en försvarsintensitet och en vilja som alltför sällan tagits fram i grundserien. I går fortsatte man i samma anda. Anders Persson storspelade i målet, försvaret var ständigt packat mot den Drottspelare som hade bollen och i anfallsspelet värderades lägena med förnuft. Den som visade vägen var inte oväntat Dalibor Doder, som levererade tre skott under matchens fem första minuter och satte samtliga. Det var en viktig markering. Under den första halvleken närmast förnedrades Drott. Sex mål var allt vad Halmstads-laget mäktade med på 30 minuter, det var bara ett mer än vad kollegorna i HBK gjorde i sin allsvenska fotbollspremiär... Jag hade räknat med att Magnus Andersson skulle leva ett dubbelliv i Österporthallen - som tränare och spelare. Med tusen rävar bakom öronen, en kropp som en 20-årings och ett spelsinne som få andra i världshandbollen, hade Magnus varit en ovärderlig tillgång i ett lag som var ur balans. Det är fullt möjligt att Magnus Andersson med sin oberäknelighet hade varit koden som kunnat låsa upp IFK:s mänskliga kedja framför målburen. Men Magnus valde att lita på sina spelare i 60 minuter och det kan ha kostat Drott en plats i semifinalspelet. Handsvetten börjar torka. Pulsen normaliseras. Någ-ra timmars sömn på det - och man är redo för nästa thriller i Österporthallen. Ystads IF:s uppdrag i kväll: Att hämta in fyra bollar på Anderstorp i play off-spelet mot elitserien. Jag tror YIF lyckas. Det blir en lång handbollssäsong i år. Mycket lång.