Idrotten behöver bli granskad

Skyltarna är färre än förr, engagemanget mindre och statusen lägre. I morgon är det Första maj. Det fanns en tid när dagen var förknippad med folkfest, när folk klädde upp sig i kavajkostym och vårklänning och gick ut för att mötas, umgås och kanske lyfta ett plakat. I dag är Första maj inte lika högtidlig. Folk är mer stressade och tröttare, de brinner inte för samma saker och inte på samma sätt. Ett tidens tecken. Första maj är ingen större dag för idrottsrörelsen. När folk ger sig ut på gator och torg - förvisso i mindre omfattning än förr - är det inte för att sätta strålkastarna på orättvisor och faror som finns inom idrotten. Det skulle behövas. Idrotten är en alldeles för stor och viktig del av samhället för att bli lämnad utanför en sån här dag. Den mår bra av att bli debatterad och granskad. Vår största folkrörelse är under ständig förändring och av omgivningen krävs det vaksamhet: Åt vilket håll sticker den i väg? Vilka krafter är det som påverkar riktningen? Dagens idrott är i stora stycken annorlunda den folkrörelse som vi lärt oss att älska och som betytt så mycket för hela det svenska samhället. Hur ser framtidens idrottsrörelse åt? Jag älskar idrott. När den fungerar som bäst är den oslagbar på alla nivåer. För motionärer är den välbefinnande. För barn är den fostrande och utvecklande. För ensamma skänker den gemenskap och social samvaro; dörren till klubbhuset står alltid öppen. Jag skulle gärna skriva att idrottsrörelsen är som en enda stor, lycklig familj, befriad från ondska och mörka krafter. Men så är det inte. Inte nu längre. Idrotten dras med svåra problem som inte får sopas under mattan. För ett barn med en omdömeslös omgivning - resultatinriktade ledare och krävande föräldrar - kan tiden i ungdomslagen bli en hemsk upplevelse som i värsta fall kan komma att prägla hela livet. På ett annat plan har vi den vansinniga ekonomiska utvecklingen, där styrelser sätter klubbar i konkurs i jakten på segrar och medaljer. Och så har vi har dopningen som effektivt håller på att ta död på trovärdighet och begrepp som fair play. Vi måste vara rädda om idrottsrörelsen. Vårda den och diskutera den. I morgon är det Första maj och ta då gärna tillfället i akt att sticka en arg skylt i luften. Mer idrott och hälsa på schemat! Bygg ishall! Livstid avstängning för dopning! Höj föreningsbidragen! Det finns mycket att ventilera, många budskap att skrika ut. På ståplats brukar ju idrottens anhängare kunna göra sina röster hörda; varför inte på torget i morgon? Idrott och politik hör i hop. Om det så gäller nya friidrottsbanor i Ystad, ett bollhus i Skurup eller elljusstolpar på motionsslingan i Skurup, så är det ett politiskt beslut som måste till. Det är politiker och andra makthavare som skapar förutsättningarna för idrotten. Lämna dom inte i fred. YA-sporten tjuvstartade Första maj-firandet med att arrangera en demonstration redan i förra veckan. Vi bjöd in fem engagerade människor med olika förhållanden till idrottsrörelsen och bad dom skriva ner vars ett budskap som kändes extra angeläget. På nästa uppslag kan ni ta del av de klokheter som kom fram vid sittningen på YA. Anders Malmqvist, rektor på Kastanjeskolan i Tomelilla, varnade för att vi är på väg att få en stillasittande generation. Klyftan mellan de som idrottar mycket och de som rör sig allt mindre växer ständigt. Jag har själv suttit på föreläsningar och deltagit i diskussioner där barns rörelsevanor varit på tapeten. Forskare och läkare är eniga i sina undersökningar och erfarenheter: Svenska barn blir fetare, orörligare och svagare. Pär Gärdsell, överläkare på Universitetssjukhuset MAS och mannen bakom det hyllade Bunkefloprojektet, pratar till och med om att en sjukvårdsbomb kommer att brisera om ett antal år. Barn som tillbringar sin uppväxt framför TV:n i stället för i klätterträden får ett skelett som inte klarar en ordinär "vädermölla" på en isfläck. Antalet benbrott kommer att öka dramatiskt i framtiden och det beror inte på att isfläckarna blir fler utan på att skeletten helt enkelt blir skörare. "Den stillasittande generationen gör att sjukvården ställs inför svåra problem i framtiden, det är ett hot mot den svenska folkhälsan" säger Gärdsell. Upp till kamp!