Annons
Nyheter

Hurra för en riktig tidningsanka

Kanske är det ett utslag av förhatlig kulturimperialism, kanske bara oskyldig förströelselusta, men alla känner Ankan. Och Ankan känner ingen som han egentligen gillar - förutom hans notoriskt flirtiga flickvän Kajsa.
Nyheter • Publicerad 26 maj 2004

Det handlar förstås om Kalle Anka (donaldius duckus för er latinvänner). Den 9 juni fyller Karl Magnus Anka (eller Donald Fauntleroy Duck för er anglofiler) 70 år. Historiens ankvingslag ljuder när jag ser en Kalle Anka & Co från 60-talet. När jag var liten fick vi låna en hel kasse med gamla kallankor från en bekant till familjen, vars son flyttat hemifrån. Vi fick ha kassen ett par dagar, mot löfte att inte fara fram med samma taktik som vi brukade göra med serietidningar, och som hade fått Egyptens gräshoppor att stanna till och beundra hantverket. Jag minns till och med vardagsrummets svart- och grönrandiga heltäckningsmatta som jag låg på (ja, detta var på 70-talet, barn, när heltäckningsmatta betraktades som fullt normalt). Förmodligen läppjade jag inte på någon läskeblask (populärt kallanka-uttryck) ety detta tilldrog sig på den tiden då läskeblask hörde högtidsdagar till, alltid delades på minst två och detta aldrig utan närvaro av både en tumstock och Notarius Publicus. Av någon anledning älskar vi den lilla ankan, som är så kolerisk, så korkad och så mänskligt felbar att vi alla vet precis vem han liknar. Och inte är det oss själva, inte. Mycket är fortfarande mystiskt i Ankeborg, den konservativa drömstad där Kalle bor på Paradisäppelvägen 111. Vi behöver knappt nämna ankans klassiska små egenheter, som att gå med rumpan bar och ändå vara paniskt rädd för att antyda något som har med sexualitet att göra. Senare ankistforskning har gett svar på vem som är knattarnas mamma (Kalles syster Dumbella) och vilka som var Kalles föräldrar (farbror Joakims syster Hortensia och Farmor Ankas son, i kyrkoböckerna olyckligt nedtecknad som "Kvacke") - men inte vart de tog vägen. Va? Vem var det som sa "pekinganka?" Skäms! Ankan kläcktes 1934, i kortfilmen "Den kloka hönan". "Gör ankan lite kaxig", skrev latmasken Walt Disney till sina tecknare, "och eftersom han är en anka och gillar vatten, varför inte ge honom en liten sjömansjacka och sjömanshatt?". Ankan, som var rätt söt när han blev ilsken, stampade med sina platta fötter och fick ånga att pysa ur näsborrarna (eller borde men säga näbborrar?), började snabbt leva sitt eget liv och resten, som man brukar säga när man vill runda av och komma till smörgåsbordet, är historia. 1948 fick Kalle egen tidning i Sverige, och äger du ett snyggt exemplar av nummer ett så kan du?ja, kanske inte direkt dra dig tillbaka och leva gott, men åtminstone slå en signal till mig och säga "du, jag har en present!" (Du känner dig sömnig. Du faller djupare i ett dvallikt tillstånd. Trots det lyfter du, lite till din förvåning, telefonluren?). Seriesamlarnas heliga graal kan betinga 125 000 pix på gatan (men sälj den inte där. Du känner dig sömnig?). Sedan Carl Barks, under sin verksamma karriär blott känd som "den braige tecknaren", dog år 2000 så har dock mycket av livet även gått ur Kalle. Det bästa som kan sägas om Kalle är att han är en verkligt dålig förlorare. Han är dömd att misslyckas med allt han företar sig - men det är å andra sidan det han gör bäst. Vi firar Kalles 70-årsdag genom att, åtminstone mentalt, resa till Långtbortistan och dricka sockrad läskeblask. Lite häpnadsväckande Kalle-fakta: Farbror Joakim är inte Kalles farbror - utan hans morbror. Och jag är ledsen över att krossa så mycket illusioner på en gång, men Kalle är också morbror till knattarna. Patriot som han är har Kalle sergeants grad i amerikanska armén. Kalle förbjöds i Finland, sägs det, för att han inte bar byxor (utom, som bekant, i badet). Fast det är inte sant. Ryktet kom i svang när en politiker i Helsingfors på 70-talet sparade pengar genom att dra in tidningsprenumerationer från fritidsgårdarna - exempelvis "Aku Ankka". Varken Kalle eller Musse Pigg är Disneys största mjölkkossa när det gäller biprodukter och "merchandise". Det är Nalle Puh. Så nu vet ni varför björnen ler så fånigt. Lars Thulin undrar varför det är sådan brist på merchandise med hans bild på.

Lars Thulin lars.thulin@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons