Annons
Nyheter

Hur man lär hunden leta upp saker

Allehanda fick en fråga om hur man börjar träna uppletande med hunden.
Nyheter • Publicerad 14 juni 2002

Svar: Det beror ju mycket på hunden, hur gammal den är och hur mycket fostran och träning den redan fått. Men om vi börjar från början och förutsätter att vi har en hund som inte har någon erfarenhet alls av uppletande så måste hunden först lära sig vad ordet "leta" betyder. Detta kan man börja med redan när hunden är tio till tolv veckor gammal, men principen är densamma för en vuxen hund. Hunden söker framför allt med näsan, i liten utsträckning med synen. Ett enkelt sätt att börja är att lägga ut godisbitar hemma, inomhus, lite runt om i rummet. För en valp få, enkelt placerade bitar, för en vuxen många, svårt placerade. I början kan hunden få se vad ni gör, få se godiset, men gå snabbt över till att hunden får sitta dolt och vänta. Sedan ger ni kommandot "leta" och släpper hunden. Detta upprepas tills hunden förstått vad ni väntar er när ni säger "leta". Som vanligt med en valp tränar ni bara en kort stund i taget. Valpen tröttnar snabbt när den måste koncentrera sig. Om hunden har en favoritleksak kan ni sedan gå över till att gömma den. Visa hunden att ni har leksaken, sätt hunden dolt, göm leksaken och låt sedan hunden leta på kommandot. Det ni gömmer måste ha så stark dragningskraft på hunden att den verkligen anstränger sig för att hitta det. När hunden sedan hittar det ni gömt ska det vara en tillräckligt stark belöning för att hunden ska vilja leta nästa gång. Nu vet hunden vad kommandot "leta" betyder så nu kan ni flytta utomhus. För att inte förvirra hunden kan ni börja med att kasta ut en näve godis på gräsmattan och låta hunden leta upp dem på kommando så att hunden förstår att kommandot alltid betyder samma sak, något är gömt som ska hittas. Om ni sedan pratar med hunden under förberedelserna, t ex - Ska vi gömma bollen?, så lär sig hunden snabbt att känna igen och bygger upp förväntan. På samma sätt kan ni sedan träna med favoritleksaken. Men ta bara ett litet steg i taget. Gör bara en sak svårare i varje steg. Om ni byter miljö, så ha kvar samma föremål, till exempel. Om ni byter föremål så stanna i samma miljö. Hunden förstår så småningom att den ska generalisera vad den lärt, det vill säga hitta vad ni än lämnat i vilken miljö som helst. Börja med att variera föremålen, en gammal handske, en strumpa, en sko kan vara bra att gå vidare med. Mjuka material tar bättre åt sig er vittring än hårda material. Metall, plast mm ger ifrån sig mindre vittring än läder och tyg. På den vanliga promenaden tar ni med er några föremål och när hunden inte märker det gömmer ni ett eller flera föremål. Sedan skickar ni hunden att leta. Börja med att skicka hunden i motvind, det är enklare. Så småningom behöver ni inte bry er om vinden. När hunden är säker på att hitta era föremål så ta upp saker ni hittar, det kan vara en pinne, en kotte eller vad som helst. Kasta bort den en bit från er väg och efter en stund skickar ni hunden. Hunden hittar "sin" kotte i en hög med 500 andra kottar. Så småningom går ni över till hårdare material. Kasta en sten bland andra stenar på stranden och låt hunden leta. Den hittar rätt sten på grund av att er vittring sitter kvar på stenen. Nästa svårighet som ni kan variera är hur länge föremålet får ligga. Ni kan förbereda genom att bestämma var ni ska gå och i förväg lägga ut föremål som ni ska låta hunden leta upp. Så småningom klarar hunden av att leta upp föremål som ni lagt ut för ett antal timmar sedan. Under hela den här tiden kan ni låta hunden göra enkla uppgifter hemma. Lär den att själv hämta matskålen som den knuffat sin under kökssoffan där ni själv inte hittar den, eller den där tofflan som den bar iväg med, eller er nyckelknippa, eller favoritbollen. Hunden har förmågan att lära sig betydelsen av ett stort antal ord. När ni säger "leta skålen" då kommer hunden med skålen och inte med bollen. Detta gäller både ute och inne. Min gamla hund, Gaia, kan på kommando hämta den gröna bollen utan att röra den röda eller den stora bollen. Inte för att grön betyder något för henne utanför att den bollen är speciell i förhållande till andra bollar. När man tävlar bruks med sin hund ingår uppletande som ett moment i de högre klasserna. Då är det bra att hunden redan kan leta och vet vad kommandot betyder. I tävlingsmomentet uppletande finns fyra föremål inom en ruta på 50 gånger 50 meter. Föraren skickar hunden rakt ut och hunden ska vända efter 50 meter och komma tillbaka till föraren vare sig den hittat något eller ej. Sedan flyttar man sig en bit och föraren skickar hunden igen. Om inte hunden går rakt ut och söker i hela rutan får man poängavdrag. När man tränar börjar man med en korridor, ca 10 meter bred och 50 meter djup som man vallar av, dvs trampar omkring i så att marken får en annan vittring än omgivningen. I början visar en medhjälpare hunden ett föremål. Kanske man har dragkamp med det. Sedan går medhjälparen ut till 50 meter, visar hunden föremålet och kastar det sedan ifrån sig. Föraren släpper hunden med kommandot "leta". Hunden lär sig då att leta inom den avvallade rutan som är så smal att hunden springer rakt ut. Detta nöts sedan in genom ständig upprepning. Så småningom ökar man svårigheten genom att hunden inte får se föremålet, utan bara se medhjälparen gå ut. Sedan tas inte hunden fram förrän föremålet är utlagt. Sedan ökas antalet föremål tills de är fyra. Men ha inte för bråttom. Det tar tid att få hunden att förstå att den ska fortsätta leta även sedan den hämtat det första, andra, tredje föremålet. Det måste också upprepas många gånger för att hunden ska lära sig att det är bara söket rakt ut som gäller. Annars börjar hunden använda vinden för att hitta föremålen och vimsar runt i hela rutan utan att bry sig om förarens kommandon. Detta är bara en schematisk framställning. Sedan måste man ta hänsyn till varje hunds egenskaper och utveckling.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons