Hunden lever i en värld av lukter

Hade inte hundens, och vargens före den, luktsinne varit så välutvecklat hade den tidiga människan inte haft nytta av vargen/hunden i sin jakt. Någon domesticering hade inte skett och vi hade inte haft våra sällskaps- och brukshundar. Redan år 1753 konstaterade Carl von Linné att hunden kan identifiera lukten av människa. I början av 20-talet skedde den första identifieringen av en mördare med hjälp av en hund i Holland. Men det är först nu som forskarna har tillräckligt fina mätinstrument för att kunna undersöka hur svaga dofter hunden egentligen kan urskilja. Vid Auburn University i Alabama, USA, pågår forskning kring hundens luktsinne. Ett av forskningsområdena har varit att försöka konstatera hur svaga koncentrationer av ett ämne som en hund kan upptäcka. I försöken användes dimetyldinitrobutan, DMNB, ett ämne som finns i sprängämne för att det ska kunna upptäckas med sensorer. Hundarna har dresserats att trycka ner en spak när de märker doften i luften och att trycka ner en annan spak när luften är ren. Hundarna visade sig vara extremt känsliga för de ämnen de testades för. För DMNB visade det sig att det räckte med en koncentration på¨en del på 2 000 000 000 för att hunden skulle upptäcka lukten. Alla dofter är inte lika lätta att upptäcka, men hundens nos och hjärna är extremt känslig för dofter. Men det räcker ju inte att hunden kan upptäcka en doft i i övrigt ren, luktfri, luft. Därför undersökte forskarna vid Auburn University också om det gick att maskera doften med hjälp av andra dofter. Hundens uppgift blev att hitta "nålen i höstacken". Efterhand som den maskerande doften ökade, så minskade hundens förmåga att hitta "måldoften". Men för att hundens förmåga att urskilja måldoften skulle minska krävdes det enorma mängder maskerande lukter. De som spårar med sin hund kan själva upptäcka samma sak, även utan forskarnas känsliga instrument. Lägg ett spår en varm dag i skog där underlaget består av en enda barrmatta så att alla fotstegen finns på den barrtäckta marken. Efter en timme får hunden problem med spåret och hundens koncentrationsförmåga och motivation att följa spåret blir helt avgörande. Hundens nos befinner sig hela tiden i ett koncentrerat doftmoln som närmast är att likna vid terpentin. Trots det kan hunden spåra. Även när det gäller forskning kring hur en enskild doftmolekyl uppfattas och identifieras har forskarna kommit långt. I luktsinnescellerna finns mottagare, receptorer. Varje doftmolekyl passar till flera mottagare och varje mottagare kan passa till flera doftmolekyler. Så, lite förenklat, kan man säga att en doft är ett mönster av mottagare som aktiveras. Ett antal nycklar har passat till ett lika stort antal nyckelhål. Med tanke på att en hund har omkring 200 miljoner luktsinnesceller och att en tredjedel av hundens hjärna används för att tolka luktinformationen blir antalet möjliga kombinationer närmast oändligt. Hundens förmåga att kombinera olika doftmolekyler är inte mindre imponerande. Oftast är det inte bara en sorts doftmolekyl som hunden ska söka. Antingen det gäller ett människospår, viltspår, minor, narkotika eller kvicksilver som hunden söker kan det handla om hundratals olika doftmolekyler samtidigt. Kaffedoft, som vi oftast tycker har en lukt, innehåller i verkligheten fler än 700 olika doftmolekyler som tillsammans ger kaffedoften. Därför blir hundens förmåga att samtidigt hantera en omfattande kombination av mottagarmönster avgörande för arbetet. Det kan räcka att någon eller några typer av doftmolekyler saknas för att doften, som vi tycker är samma lukt, ska betyda något helt annat för hunden. För att få fram en riktigt säker hund, t ex en minhund, måste den tränas in på att bara bry sig om de doftmolekyler som alltid förekommer i samband med minor. Hundarna kan också läras att markera ett stort antal olika måldofter. Bara för att hunden lärt sig markera en "markör" i sprängämne finns det inga hinder för hunden att lära sig ett stort antal andra. Dessutom kommer hunden ihåg de doftmönster den lärt sig markera. I försök har det visat sig att hunden efter fyra månaders uppehåll fortfarande är lika bra på att markera de måldofter den en gång lärde sig. Och hunden förväxlar inte heller måldofterna med andra , liknande, dofter.