Handbollsbuffé för finsmakarna

Sponsorerna satt hemma med diarré efter en olycklig Polenresa och missade årets handbollsupplevelse i Ystad. En kinesisk skaldjursbuffé ombord på Polonia fick åtskilliga "slipsar" att tillbringa onsdagskvällen på dass i stället för i Österporthallen. Det är beklagligt. Den anrättning som dukades upp i Österporthallen var garanterat fri från Salmonellabakterier. Det var en handbollsbuffé som kanske inte innehöll så många gurkburkar - Bengt Johansson var inte delaktig i menyn - men bjöd på tillräckligt många läckra räddningar och starka upphämtningar att att de drygt 1 200 besökarna blev mer än fullproppade. Det är möjligt att akutmottagningen på lasarettet inte blev lika nerringd efter slutsignalen som efter Polonias hemkomst i lördags. Samtidigt är jag inte förvånad om en och annan sökt för knäsvaghet och muntorrhet. Den första SM-kvartsfinalen mellan IFK Ystad och Lugi var nämligen på gränsen till osunt spännande och definitivt en annorlunda upplevelse för de som hade trott att det IFK Ystad skulle få en trivsam afton i Österporthallen. Lugi har spelat mot IFK Ystad fyra gånger den här säsongen utan att lyckas vinna. I går, när det gällde som mest, åstadkom Lundalaget sitt bästa försök och det var väl egentligen bara Dan Beutlers synnerligen goda "kroppskultur" i målet som gjorde att man än en gång gick bet på uppgiften. Om jag i all upphetsning räknade rätt gjorde Dan inte mindre än fem frilägesräddningar när en kontrande Kristian Meijer försökte pilla in bollen i målet. Det var en makalös uppvisning av elitseriens klart främsta målvakt och den stackars Meijer måste har lämnat kvar allt vad han i fråga om självförtroende i Österporthallen. I handbollskretsar pratas det om IFK Ystads gyllene triangel. Vad det handlar om är att den sluge norrmannen Stian Tönnesen smugglar in bollar till Marcus Ahlm på linjen eller skickar rikligt med leveranser österut, till den väldige estländaren Kaupo Palmar, som omvandlar läderkloten till kanonkulor. Det var denna gyllene triangel - Tönnesen/Ahlm/Palmar - som Lugitränaren Roland Nilsson hade i avsikt att avslöja den här kvällen. Roland, polisman i det civila, satt själv i ledningscentralen på Lugibänken och gav direktiv om tänkbara passningsvägar och alternativa skottluckor. Det var tydligt att de spaningar som gjort under säsongen varit lyckosamma. Palmar tvingades ta skott i obekväma positioner och Ahlm fick nästan inte något råmaterial alls att jobba med. Den gyllene triangeln var avslöjad och det gick till och med så långt att själva hjärnan, Stian Tönnesen, plockades av banan. Ja, Lugi kom långt med sitt smarta försvarsspel och sin härliga inställning, men jag vill ändå mena att det bästa laget vann till slut. IFK Ystad var helt överlägset i förlängningen och vann de tio extraminuterna med fem måls marginal. Att det dessutom blev Tony Hedin - den ende spelaren på planen som vunnit SM-guld (YIF 1992!) - som fick avgöra var en perfekt krydda på kvällens anrättning. Tony var faktiskt inte mer än IFK:s tredjealternativ som vänsternia när matchen började, men avslutade kvällen som stor matchvinnare. Kanske är det läge för tränaren Jan "Proppen" Karlsson att omvärdera Hedin, som fått sparsamt med speltid under säsongen och som heller inte inte gjort någon hemlighet att han inte trivts med sin situation. I ett slutspel är rutin och erfarenhet ovärderliga egenskaper och Tony Hedin är en kille som varit med förr, det framgick med all önskvärd tydlighet i går. Det var en fantastisk stämning i Österporthallen och det finns anledning att hoppas på något liknande när lagen returspelar i Lund i morgon. Lugifansen gjorde överraskande mycket väsen av sig, kul, och nu har IFK Ystad arrangerat gruppresor för de supportrar och sponsorer som till äventyrs fått stopp på diarrén. Det kan bli mycket Ystad på läktarna i Lund. En buss till Lund känns tryggare än en färja till Polen.