Annons
Nyheter

Gamlingen behöver stimulans och vila

Alla har vi en biologisk klocka inbyggd, vi människor liksom våra hundar. För hundarnas del kan den variera mellan individer och mellan raser.
Nyheter • Publicerad 14 juni 2002

Mycket generellt kan man säga att små hundar åldras senare än stora, men stora variationer förekommer. En liten hund på cirka 10 kilo visar sina första åldersförändringar vid elva och ett halvt års ålder i genomsnitt, en medelstor hund, cirka 10 - 25 kilo vid tio år, en stor hund 25 - 40 kilo vid nio år och en mycket stor hund, över 40 kilo redan vid sju och ett halvt års ålder. Precis som hundarnas ägare så förändras hundarna både mentalt och fysiskt med åren. Hur de förändras varierar, en del blir loja, slöa och ointresserade, andra kan bli lättirriterade och egensinniga. När våra hundar åldras blir det upp till oss att läsa hunden för att förstå vad som händer, har hunden ont, är den trött, deprimerad? Hundens förändrade beteende kan ha mentala, fysiska och/eller sociala orsaker. Fysiskt kan det finnas många orsaker, förslitningar, sämre syn och hörsel, slitna tänder, sjukdomar. En hund som ser eller hör sämre blir lättare överraskad och kan i sämsta fall reagera med försvarsbeteende. En av de saker som förändras är hur hunden uppfattar omvärlden, vilken information som når hundens hjärna. Vi kan uppfatta det som att hunden inte lyder eller att sker så långsamt. En stor del av nervcellerna i hjärnan hos hunden renodlar och förstärker de signaler som hjärnan tar emot. Genom åldersförändringar kan de cellerna sluta fungera under olika långa tidsperioder. Hundens närminne försämras och vi kan uppfatta det som att hunden lyder långsammare. Även transporten av signalerna går långsammare. Om impulserna transporteras med upp till 360 meter per sekund hos en ung hund kan det gå så långsamt som 80 meter per sekund hos en gammal hund. Det tar längre tid för hunden att komma ihåg vad kommandot betyder. Om vi däremot lärt hunden att reagera på flera kommandon för samma sak, kanske ord och vissling och handtecken, då blir det lättare för hunden att komma ihåg betydelsen eftersom den får flera retningar med samma betydelse och kan använda olika sinnen. Även långtidsminnet påverkas när hunden blir äldre. Syretransporten blir sämre med försämrad lungkapacitet och stelare blodkärl och den syrebrist som uppstår i hjärnan gör att hunden minns sämre. Om den gamla hunden hålls aktiv och tränas efter vad den klarar av så är chansen stor att hunden slipper senilitet eller att förändringarna sker långsammare. Många gamla hundar börjar bli som valpar igen. De går tillbaka i beteendet och det kan vara ett tecken på senilitet. Även på andra sätt kan de bli mer valplika, de kan bli mer osjälvständiga och mer beroende av flocken. De kan bli mer undergivna mot husse eller matte. Men det kan också ta sig uttryck i att söka bekräftelse på sin ställning i flocken hos den som är flockledare, husse eller matte. Hundens förmåga att uppfatta omvärlden förändras också rent fysiskt. Hörseln försämras så att hunden får svårare att uppfatta höga ljud eller svaga ljud. En del raser verkar drabbas lättare av dövhet än andra. Även synen påverkas. Linsen blir oelastiskt så att hunden får svårare att fokusera, eventuellt påverkas också vidseendet. Ögat hos den gamla hunden kan se ut som om det är överdraget med en hinna, är disigt. Syncellerna försämras. Luktsinnet är ju hundens viktigaste sinne och verkar vara mer motståndskraftigt mot åldersförändringar. Eller åtminstone är det så att det är där vi märker det sist. Kanske för att deras luktsinne är så oerhört mycket bättre än vårt. Det är inte så svårt att förstå att en hund kan reagera med aggressivitet eller rädsla när den överraskas av något som den kanske inte uppfattar klart eller inte känner igen. Skumögd, halvdöv och med lite hjälp av den tidigare suveräna nosen, med långsamma reaktioner och svårigheter att sortera och "läsa" situationen är det inte så konstigt att hunden kan reagera fel och att olyckor då kan hända. Många försök har visat att det är möjligt att fördröja åldrandet genom att stimulera sinnesorganen. Även den gamla hunden behöver alltså stimulans. Men det är viktigt att lägga sig på en nivå som passar hunden. Det är lika viktigt nu som när hunden var valp. Precis som då kan för mycket eller för avancerad stimulans leda till att hunden blir frustrerad och osäker. Om apatin beror på sjukdom är det en annan sak. Då bör hunden lämnas i fred. Den behöver sin energi för att bekämpa sjukdomen. Vi kan inte ställa lika höga krav på en gammal hund som vi gjorde när den var ung. Vi måste anpassa oss till hundens förutsättningar. Vi måste försöka förstå vad som sker när vår hund åldras så att vi kan ge hunden den stimulans den behöver. Vi ska visa den gamla hunden hänsyn och respekt, men det betyder inte att bara lämna hunden till sig själv. Det leder bara till apati och ett för tidigt åldrande.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons