Fredag

På en stor skola är kompisgänget och gruppen viktigt. Har komisarna samma stil skapar det trygghet." BORDER="0"På en stor skola är kompisgänget och gruppen viktigt. Har komisarna samma stil skapar det trygghet. Fredag morgon och vi glider in först på eftermiddagen. Precis som flera andra i NV3c. De har haft ledigt hela förmiddagen och nu väntar en fullspäckad eftermiddag. På svensklektionen analyseras modernistiska poeters verk. I dag är det Bruno K Öijers tur. Klassen har fått utdelat stenciler med några av hans verk och tillsammans analyserar de innehållet. Liv, relationer, död. Självmord? Elektricitet och falnande livsglädje. Från diktanalys går sedan vägen förbi en rast och lite småsnack vid skåpen till lektioner i kemi, religion som blivit utbytt mot svenska och biologi. Fredag eftermiddag är det förvånansvärt mycket folk kvar i skolans korridorer. I kafeterian sitter klasskompisarna Elin Larsson, Sven Hoferer-Jönsson och Annette Rongemo i SP2b. De har egentligen slutat för dagen men sitter kvar och fikar. I deras klass kommer ungefär hälften av eleverna från Ystad, de andra från någon av de andra kommunerna. - I början var det väldigt uppdelat. Jag minns när vi hade psykologi. Vi hade två stora bord i klassrummet och alla från Ystad satte sig kring det ena och resten kring det andra. Det handlade antagligen om fördomar gentemot varandra. Ystadborna mot resten. Nu är det inte så längre, alla umgås med alla, säger Sven Hoferer-Jönsson. Vilket kafé man väljer kan för vissa vara en markör vilket gäng man tillhör. Kaféet Koppen sägs vara estetelevernas kafé, men Alma Selimovic som går hotell- och restaurangprogrammet går gärna dit." BORDER="0"Vilket kafé man väljer kan för vissa vara en markör vilket gäng man tillhör. Kaféet Koppen sägs vara estetelevernas kafé, men Alma Selimovic som går hotell- och restaurangprogrammet går gärna dit. Sydskånska gymnasiet hyser elever från sydöstra Skånes fem kommuner. Varifrån man kommer spelar egentligen inte så stor roll, även om det skojas om den typiske tomelillabon eller ystadbon. - Det är klart att ortsbeteckningen finns där som en identitet, men det är inte några direkta fördomar, säger Therese Duda i NV3c. Vi diskuterar identitet. Hur de uråldriga schablonbilderna av de olika programmen lever kvar. - Vi brukar skoja om naturarna och tycker de är så ordentliga, men de brukar skämta om oss och säger att vi samhällare är slappa. Esteterna tycker att vi är snobbiga och så vidare. Alla har åsikter om alla och det finns inget särskilt program som alla ogillar, säger Sven. - Det är ungefär som blondin brunett skämten. Även om jag är blondin och Elin brunett så handlar ju inte de skämten om oss som personer, säger Annette Rongemo. Hon menar att de yttre kännetecknen bara är en yta som inte säger så mycket om personlighet eller karaktärsdrag, men som samtidigt kan vara viktiga för en grupps identitet. - Det är mer på ett undermedvetet plan. Självklart söker man sig till de som är ungefär som en själv. - Samtidigt, fyller Sven i, är det så att jag står och snackar med någon i baren på Starshine så bryr jag mig inte om vilket program någon går, då är det vad den personen säger som är viktigt. Det finns fysiska förutsättningar för att olika grupper ska bildas på skolan. Esteteleverna håller till på Maria Muntheskolan. De praktiska programmen på Parkskolan och samhälls-, natur-, media- och handelsprogrammen har sina våningsplan på Österportskolan och vårdeleverna på Berghusaskolan. Oskar Hallström Elthammar i NV3c ställer sig lite skeptisk till när grupper likriktas för mycket. - Jag tycker det är ganska grupperat på skolan. Risken är att man genom att så starkt markera vilken grupp man tillhör, stänger ute folk som inte klär sig på ett särskilt sätt. ? Vem man är avgörs inte av vilka kläder man tar på sig eller vilken musik man lyssnar på, utan vad man tycker och tänker, säger Oskar Hallström Elthammar, NV3c." BORDER="0"? Vem man är avgörs inte av vilka kläder man tar på sig eller vilken musik man lyssnar på, utan vad man tycker och tänker, säger Oskar Hallström Elthammar, NV3c. Politik och musik är två intressen som skapar starka grupper. Gemensamma nämnare som skapar trygghet. Precis som känslan av att gå in på ett av kaféerna och känna igen de som brukar fika där eller att känna sig hemma i sin korridor. - Särskilt politik kan vara en väldigt tydlig markör. Det går lätt att se vilka som är höger och vilka som är vänster. På en del står det skrivet i pannan, säger Sven Horere-Jönsson. På en så stor skola blir klassen och inte bara kompisgänget en slags tillhörighet. - Man pratar med alla i klassen, och det är tryggt att veta att man har en plats, ett sammanhang. Men sedan är det ofta så att man har andra kompisar som man umgås med på helgerna, säger Annette Rongemo. Ibland blir samvaron med klasskamraterna lite för intensiv. - Klassen är nästan som att ha ett förhållande. Man måste få dra sig undan ibland och vara för sig själv, säger Therese Duda i NV3c.