Fred håller på Tyskland i fotbolls-VM

Det var också tack vare fotbollen som han träffade sin Ella i barndomsstaden Lübeck, där de båda spelade för klubben FSV och där Ella stod för handbollen. I efterkrigstidens Tyskland lockade ett anrop från Sverige och Bergslagen, där man sökte gruvarbetare till Ludvikatrakten. 20-årige Fred nappade och det är därför han också sedan snart 40 år bor i Trelleborg. - Det var väldigt tufft att klara sig i Tyskland efter kriget och när D-Marken infördes. - Vi var tio killar som flyttade samtidigt till Ludvika och där stannade jag i drygt tio år, förklarar Fred. Ella flyttade med till Sverige efterhand och hamnade på tändsticksfabriken i Vetlanda och där gifte de båda sig också 1952. Den uppmärksamme minns kanske också guldbröllopsparet i Allehanda för några veckor sedan. - 1963 sökte man folk till Gummifabriken här och därför flyttade vi hit, förklarar Fred - som sedan arbetade som reparatör på "gummit" fram till 1988. Då blev han, som nästan helt slutkörd, förtidspensionerad. - Efter åren i gruvan och åren på gummit var nästan hela kroppen slut, där jag till en början gick ner i arbetstid men där jag efterhand tvingades förtidspensionera mig, förklarar Fred. Fotbollen tog han med sig från Lübeck och spelade lite småklubbsfotboll i Hågsberg utanför Ludvika men väl i Trelleborg hade åldern tagit ut sin rätt. - Jag spelade faktiskt lite korpfotboll här, innan jag slutade helt, minns Fred. Han hann dock inte vara utan fotbollen i familjen så värst många år. Smålänningen i familjen, sonen Klaus Peter är född i Vetlanda, var tolv år vid flytten till Trelleborg och han - precis som Wolf, 45 år och Mikael, 33 år - har spelat fotboll sedan barnsben. - Oj, vad jag har kört mycket med pojkarna och deras fotboll. Vi var alltid samma familjer som körde men det gjorde inget - det var kul att följa dem på nära håll, säger Fred. Wolf och Angelika föddes i Dalarna och därför är det bara minstingen i familjen, Mikael, som kan kalla sig trelleborgare på riktigt. Med Fred från Lübeck och Ella i grunden från tyska Nidden i Litauen blir familjen till en lagom brokig samling "trelleborgare". Mikael är i dag duktig division fem-spelare i BK Ymor. Fred kallar alltid Mikael för Mischa och överhuvudtaget är det tyskan som gäller i familjegemenskapen. - Vi har aldrig någonsin tvingat barnen att prata tyska - det har bara blivit så. Därför pratar vi alltid tyska med varandra i familjen men när barnen pratar med varandra blir det oftast svenska, förklarar Fred. Alla pojkarna började med fotbollen i TFF men Wolf följde upp med spel i Anderslöv och Mikael i såväl IFK som i Skansen och nu Ymor. Klaus-Peter var den som gav upp "karriären" först men då främst på grund av jobb som reseledare. Fred har inte bara följt pojkarna via fotbollen - alla har dessutom sysslat med ishockey i Trelleborgs Ishockeyförening. - Mischa ville ha med mig - vid två tillfällen - till turneringar i Tjeckoslovakien och det var bara att följa med och det var också väldigt roligt, minns Fred ytterligare. I dag är det barnbarnen - nio flickor! - som drar iväg morfar och farfar i samma person till aktiviteter men även där finns det gränser. - Angelika med familj bor i Södra Sandby och en dag ringde en av hennes flickor och ville att jag skulle komma och titta men när hon förklarade att det var hennes första träningstillfälle och inte någon match - ja, då var till och med morfar tvungen att tacka nej, säger Fred med glädje i rösten. Det är inte bara Fred som engagerat sig i barnens och barnbarnens olika idrottsaktiviteter utan även Ella men hon stannar hemma numera. Fred vet anledningen: - Jag går och tittar på Ymor och Skansen så ofta jag kan men Ella följer inte med mig på fotboll längre - hon tycker jag skriker för mycket! När vi kommer in på VM-fotbollen, så har Fred flera klara åsikter om vad han sett och han sammanfattar dessa så här: - Jag tycker för det första att det inte har spelats speciellt snygg fotboll. Sedan tycker jag att domarna - inklusive linjedomarna - har gjort alldeles för många avgörande misstag. - Det är mycket positivt att de mindre nationerna har kommit fram och överraskat och den stora anledningen till detta tror jag är, att de stora nationernas spelare inte har tagit VM på riktigt allvar. Man har inte kämpat utan tagit ut vinsten i förskott. När Fred kommer in på "stjärnorna" i VM-fotbollen blir han lite negativ i tonen och den stora anledningen är denna: - Pengar! Det är det största felet med dagens idrott - att det finns alldeleles för mycket pengar med i bilden. Det är på väg att helt spåra ut. Det är rent ut sagt skamligt att dessa divor kan tjäna över en halv miljon i veckan, när människor i allmänhet har svårt att klara sig på pensionen till exempel. Trots att Fred och hans Ella har bott mer än dubbelt så länge i Sverige jämfört med Tyskland klappar hjärtat fortfarande lite tyskt emellanåt. - Det känns lite extra speciellt när Sverige och Tyskland möts i idrottssammanhang och jag måste nog erkänna, att jag där ofta hoppas lite mer på Tyskland, förklarar Fred - som också vill framhålla hur ofta han får just frågan om sympatier i de fall där de båda länderna möts. Avslutningsvis tycker han att "hans" Tyskland har skött sig hyfsat hittills - utan att direkt imponera och han har också VM-favoriten bland tyskarna: - Oliver Kahn - målvakten! Han är den ende som riktigt har imponerat på mig av alla VM-spelare och han är alltid duktig. Hans spel kan också mycket väl bära fram till ett VM-guld, där jag tror att Turkiet väntar i en eventuell final. - Jag hoppas och tror på Tyskland mot Sydkorea i första hand och jag tycker nog att man mer är ett lag, även om man alltså inte stått för något stort spel hittills, avrundar Fred Lendt.