Fotbollsallsvenskan - en botad patient

Allsvenskan i fotboll är inte vad den har varit. Tack gode gud för det. För bara tio år sedan var allsvenskan, denna klassiker i svensk idrott, en sjuk patient som var i stort behov av vård. Och det snabbt. Publikintresset hade under flera år sjunkit på ett alarmerande sätt. Media brydde sig inte. Statusen var på väg att tyna bort. 1992 kom i genomsnitt 4 194 personer för att titta på en match i allsvenskan. När fotbollens årliga upptaktsträff, som väl snart är lika klassisk som själva allsvenskan, ägde rum i Nynäshamn i går, var det en anmärkningsvärd utveckling som Lars-Åke Lagrell kunde peka på med hjälp av några muntra overheadbilder. Fotbollshövdingen Lagrell, som sedan 1 april även är landshövding i Småland, plirade med ögonen och log sitt allra bredaste småländska leende när han presenterade publiksiffrorna för allsvenskan 2001. På tio år har publiksnittet mer än fördubblats - från 4 194 till 8 441 personer. Numera finns varenda match att köpa för den som vill få allsvensk fotboll serverad rakt in i TV-rummet och den mediala uppmärksamheten har närmast exploderat. Fotbollsintresset i Sverige kom att vända i och med den svenska EM-succén 1992 och blev inte direkt mindre av VM-bronset i USA två år senare. Alldeles uppenbart har allsvensk-an mått förträffligt av landslagets framgångar och ett VM-år som detta finns det ingenting som tyder på något annat än att intresset kommer att hålla i sig, ja, kanske rent av öka. Förköpsförsäljningen rapporteras i alla fall ha varit större än någonsin ute i klubbarna. Likväl dras en klar majoritet av de allsvenska klubbarna med stora ekonomiska bekymmer. Trots höjda publikintäkter, TV-stålar, och ökade sponsorpengar blöder klubbarna. Framförallt är det spelarlönerna som trissats upp till en nivå som klubbarna helt enkelt inte hanterar. För att rädda kvar dugliga allsvenska spelare kvar - de allra bästa försvinner ändå - tvingas klubbarna hosta upp med summor som aldrig tidigare figurerat i svensk idrott. En del klubbar är riktigt illa ute, andra lever på besparingar från gamla Europaframgångar och spelarförsäljningar. Men kassalådorna är på väg att tömmas i en alarmerande takt och det återstår att se vilken status allsvenskan har tio år fram i tiden. Det finns all anledning att vara brydd. Vinner i år gör Helsingborgs IF. Det blev i alla fall kontentan när "Fotbollssverige" - representer-ad av tränarna för lagen i allsvenskan och Super-ettan - ombads tycka till i ämnet. Och, visst: Nye tränaren Sören Cratz kan visa sig vara en lika vettig förstärkning som Tom Prahl är för Malmö FF. För ett år sedan, i Visby, pekades för övrigt Sören Cratz ut som en presumtiv looser. Han var tränare för ett Hammarby IF som spåddes tillhöra det absoluta bottenträsket, ja, det fanns experter som till och med skickade klubben ur allsvenskan. Hammarby IF klarade sig kvar. Hammarby IF vann SM-guld. Cratz blev kung på Söder i Stockholm, men tackades av Bajens fotbollsstyrelse genom en spark i bak-en. Av alla de sparkar som levererades fotbolls-året 2001 var nog sparken av Cratz den mest oväntade, obegripliga och felriktade. Det återstår att se vad som rör sig Sören Cratz "mästarhjärna" och vilka smarta drag som kommer att vidtas för att Helsingborgs IF ska att leva upp till förväntningarna. Nytändningen är i alla fall påtaglig och bästa skånska klubb kommer HIF garanterat att bli. Längre än så vågar jag inte sträcka mig. Hjärtat säger Halmstads BK. Alltid. Hjärnan säger Djurgårdens IF. På lördag startar allsvenskan. Patienten är botad.