Februari

Någon enstaka gång kunde man skymta jätteplaneten Jupiter, den femte från solen räknat i vårt solsystem, i en glipa i molntäcket. Jupiter syns fint även under februari, ungefär i nordost i skymningen för att vandra mot söder, där den står högt på himlen sent under kvällen. Med endast en mindre kikare är det möjligt att även få se några av Jupiters månar, kanske de båda största Ganymedes och Callisto, som små ljusprickar i närheten av planeten, som är solsystemets största. Den har en massa som är 318 gånger så stor som jordens. Jupiter befinner sig under början av året i stjärnbilden Tvillingarna. Även Saturnus går att få syn på under februari, förutsatt att vädret blir klart förstås. Saturnus finns i stjärnbilden Oxen, nära stjärnan Aldebaran. I skymningen står Saturnus högt på himlen, i sydost till syd. Den går ner i nordväst några timmar efter midnatt. Den som vill se Saturnus berömda ringar måste dock titta på planeten genom ett teleskop, som förstorar 50 gånger eller mer. Även den som aldrig intresserat sig för astronomi har dock troligen haft åtminstone någon förbindelse med vetenskapen, eftersom horoskopen, som väl de flesta någon gång åtminstone kikat på, från början bygger på ganska avancerade astronomiska iakttagelser. Astrologin bygger på den gamla tron att hur stjärnorna och planeterna och solen står när en människa föds bestämmer hennes livsöde. Den som föds när solen står i Oxen blir si, medan den som föds när solen står i Vattumannen blir så. Det hela grundar sig på solens årliga vandring genom stjärnbilderna, eller ekliptikan. På grund av en kombination av att jorden snurrar kring sin egen axel och samtidigt rör sig runt solen, förändras solens läge bland stjärnorna för en iakttagare på jorden, lite grann för varje dygn. Medan det tar 24 timmar för en punkt på jorden att befinna sig i samma läge gentemot solen tar det endast 23 timmar och 56 minuter för punkten att nå samma läge gentemot de avlägsna stjärnorna. Därför talar man om soltid och stjärntid och det är orsaken till att solen tycks vandra genom stjärnbilderna under året; vandringen kallas zodiaken. Men eftersom stjärnorna och solen inte syns samtidigt krävs det exakta observationer och uträkningar för att kunna lägga fast i vilken stjärnbild solen skulle befinna sig om de båda kunde observeras på en gång. Så utan noggranna astronomiska iakttagelser skulle astrologin aldrig kunnat uppstå, vad man sedan än må tro om att Lejon skiljer sig från Tvillingar. Det här är även orsaken till att den synliga stjärnhimlen förändras under året, då en del stjärnbilder bara är synliga över horisonten på dagtid under vissa delar av året. De stjärnbilder som står närmast Polstjärnan, vid den norra himmelspolen, är dock synliga hela året och hela natten från vår breddgrad. Ett annat fenomen, som tar mycket lång tid att göra sig gällande, gör dock att zodiakens tecken inte alltid stämmer. Det är jordaxelns riktning som sakta vrider sig i en cirkel på stjärnhimlen. Detta kallas precessionsrörelse och det tar cirka 26 000 år för jordaxeln att fullborda ett varv. Det betyder att Polstjärnan inte alltid kommer att förtjäna sitt namn och att den som föds en viss dag just nu i stjärntecknet Skorpionen skulle kunna ha fötts i ett helt annat tecken om födelsen skett om 13 000 år. Detta fenomen iakttogs första gången av den grekiske vetenskapsmannen Hipparchos på Rhodos som levde ungefär 190 till 120 före Kristus.