En stormans kyrka på slätten

BILD: CLAES NYBERG Troligen har den nuvarande kyrkan föregåtts av en träkyrka på samma plats som efterhand rivits och kompletterats med den nuvarande tegelkyrkan. Gislövs by betalade under hela medeltiden sina arrenden till ärkesätet i Lund. Därmed är det högst troligt att ärkebiskopen som störste jordägare också är byggherre till kyrkan. Högt uppe, i ögonhöjd, i triumfbågsmuren finns två hål med trappor som slutar i en vägg. Troligen har det funnits läktare som tjänade som predikoplattform i långskeppet. I kyrkorummet har funnits två sidoaltare. Det södra finns kvar och fungerar som stöd för predikstolstrappan. Predikstolen vilar på ett åttkantigt pelarknippe hittades mitt under triumbågen och har troligen fungerat som mittpelare där. Nertill i triumbågsmuren finns små nischer där oblat och nattvardsvin troligen förvarats. Kyrkans byggmästare räknade tydligen inte med att taket skulle hålla tätt. Längst ner på takvalven på norrsidan finns skvallerhål där vatten kan rinna ut. Kondensen samlas naturligtvis på den kalla norra sidan. Tidigare fanns det ett separat klocktorn till kyrkan. 1762 började man bygga ett nytt torn till kyrkan men ekonomiska problem gjorde att det inte blev klart förrän 1824. Det nya tornet byggdes i gråsten som man tog från stenkammargravar i trakten, bl a Modes och Gjelles högar. I samband med tornbygget murades den gamla sydportalen igen, men den togs upp igen 1936 när kyrkan restaurerades. Vid det tillfället placerades en del gamla gravstenar i korets golv samt vapenhusets väggar, från bl a 1626 och 1699. Väggmålningarna togs fram sedan de kalkats över på 1700-talet och altaruppsats och predikstol blev av med den vitfärg och guld som dolt dem i nära 200 år. Orgelfasaden kom till på 1860-talet. Där fanns tidigare en drängaläktare bemålad med de tolv apostlarna.