Annons
Nyheter

En nödvändig bok

Varför var det så in i helvete hemskt att vara tonåring och lesbisk? Annika Ruth Persson började söka svar och det ledde fram till debutboken "Du och jag, Marie Curie".
Nyheter • Publicerad 26 november 2003
Annika Ruth Persson nominerad till Augustpriset för "Du och jag, Marie Curie". Bild: Sheila Kihlman
Annika Ruth Persson nominerad till Augustpriset för "Du och jag, Marie Curie". Bild: Sheila KihlmanFoto: 

- Tonåren var den ruttnaste perioden i mitt eget liv och jag vill undersöka vad som hade kunnat göra den bättre, säger hon. Det är inte lätt att växa upp och inte blir det enklare när man upptäcker att ens sexuella läggning strider mot normen. Jenny är 15 år, det är 1986, året då Palme blev mördad och Eurythmics toppade listorna. Hon har ganska snälla föräldrar, en hyfsad klass och är bland de bästa i fotbollslaget. Men allt det där suddas ut när hon träffar Filippa och drabbas av den stora förälskelsen. Fast allt blir inte rosenrött för det, det tar tid för Jenny att förstå sina egna känslor, de strider ju mot hur det ska vara. Hennes välmenande föräldrar ger ogenerat uttryck för sina homofobiska åsikter utan att känna av vad deras dotter går igenom. Men det var ändå betydligt lättare att vara ung och lesbisk 1986 än när Annika Ruth Persson var i samma ålder 15 år tidigare. - När jag själv var i tonåren var man sjuk i huvudet, homosexualitet var fortfarande klassat som en mental störning. Det var inte förrän 1979 som det togs bort (ur socialstyrelsens register över diagnoser), berättar hon. - Homosexualitet fanns inte i ett socialt rum, det var något som några väldigt konstiga människor någonstans långt borta höll på med. Annika Ruth Persson har gett Jenny en vidare horisont än vad hon själv hade i tonåren, Jenny lever i värld där en annan social gemenskap verkar möjlig. Men än idag behövs stöd och uppmuntran. - Jag har förstått att det fortfarande är ganska tufft att vara ung och komma ut som lesbisk. Och därför är den här boken tillägnad dem. "Du och jag, Marie Curie" är en ovanligt tonsäker skildring av högstadietid och den första kärleken. Självklart finns konflikter med mamma och pappa, men Jennys "idiotföräldrar" och hennes gräl med dem är mer nyanserat skildrade än vad de brukar vara i ungdomsböcker. De är snälla och de vill väl, men de lyssnar egentligen inte på sin dotter. - De hör bara vad de väntar sig att Jenny ska säga och ser inte det som finns rakt framför ögonen på dem. Annika Ruth Persson tycker att Jenny har ganska rätt i sin kritik av föräldrarna och att man överhuvudtaget bör ta tonåringars föräldrauppror på allvar. - Det finns något oundvikligt i att man tar några steg ifrån sina föräldrar och då ser dem på ett annat sätt. Man börjar värdera dem utifrån en ny värdeskala som de inte själva varit med och styrt. Men jag tycker inte att man ska avfärda konflikten som bara ett tonårsuppror för ofta så tror jag att det handlar om en verklig konflikt där föräldrarna gör saker som tonåringen faktiskt inte tycker är okej, utifrån sina nya värderingar. Ungdomsboken är en vansklig genre, det blir lätt ruskigt pinsamt när vuxna utan kontakt med sin egen tonårstid försöker var coolt ungdomliga i språk och teman. Det är en av anledningarna till att Annika Ruth Persson valde att placera sin berättelse i mitten av 80-talet i stället för i nutid, på så sätt slapp hon försöka pricka in varje litet tecken i tiden. Men framför allt vill hon undvika klichéer genom att utgå från individen Jenny, inte från "tonåringar" som någon allmän grupp. - Om man försöker göra en realistisk skildring av hur tonåringar har det så är man ute på djupt vatten, men om man däremot bestämmer sig för att just den här tonåringen som jag hittat på, den skriver jag om så har jag författarens frihet att bestämma hur just hon ska prata och vad hon ska göra. Jenny Aschenbrenner/TT Spektra

Robert Jönson robert.jonson@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons