En man - en kulturgärning

Det är bondeland, hastande bäckvatten, vitsippor, en våryster bondkatt - omgivningarna är sådana för många nedflyttade från Mälardalen till Borrby och Ö. Hoby. Översättaren Kjell Johansson, som bor här, har återvänt efter en lång utflykt till Kungliga huvudstaden. Nu bor han här för tid och evighet, det verkar så. Han översätter ryska böcker till svenska, författare som Alexander Pusjkin och Andrej Belyj. Det är ett mycket betydelsefullt arbete, att översätta författare av världsklass och ge dem till en svenskspråkig publik. Kjell Johansson är född och uppvuxen i Ystad, student vid det högre allmänna läroverket och han har som så många andra härifrån läst i Lund. För storheter sim Carl Fehrman och Staffan Björck. Det blev som det blev, litteraturhistoria och filosofi. Av en tillfällighet, som så ofta i livet, blev spåret Ryssland; en reportageresa dit i slutet av 60- talet med Maria Olbe, skapade ett livsintresse. På televisionen arbetade han med dokumentärfilm, det blev bilder kring hur folk levde och arbetade i Moskva, Minsk och Kiev - barn, ungdomar och vuxna. Som vuxen läste han ryska, fortsatte att göra film tillsammans med Ola Billgren och Carl Slättne. Ola Billgrens namn förekommer ofta i vårt samtal, hans bilder finns i hans hem och på hans förlags bokomslag. Kjell Johansson. Bild: Jan-Olle Persson Kjell Johansson är en allvarsam man, han har en energisk min när han talar om rysk litteratur och sitt arbete som översättare. Det finns en mild ton kring hans person. Elva böcker har han översatt från ryska till svenska och gett ut på ett alldeles eget förlag, Murbräckan. I tio år har han arbetat med versmått och rimord och nu har erkännandet och uppskattningen kommit från Stockholm. Den 28 mars kom brevet från Svenska Akademien och dess ständige sekreterare Horace Engdahl. Ett översättarpris på 40000 kronor, det är storartat. Lika märkligt är att i gården bredvid bor en annan pristagare, Sture Pyk. Bara några vångar bort. En kärleksovillig katt sitter uppjagad i syrénbusken. Att vara översättare är inget arbete, ingen verksamhet, som ger stora ekonomiska överskott. Det blir mest röda siffror i bokföringen. Nu finns det förvisso annat än pengar här i livet. Kjell Johansson kan inte tänka sig något annat arbete. Tre förmiddagstimmar varje dag arbetar han intensivt med att översätta, han känner sig aldrig ensam, han har alltid sina författare att samtala med. I ett arbete mycket nära texten, nära varje ord. En dag är inte någon annan lik, det kan ta en halv dag att knäcka en vits eller en ordlek. Och ständigt finns utmaningarna där - att finna musiken i texten, att fånga författarens ton, uttrycksvägar och stilnivåer. Varje text har ett eget sätt att andas. Med självklarhet, kärlek och stor insikt talar Kjell Johansson om sitt arbete. Om sitt stora intresse för en dynamisk tid i Rysslands historia, om reaktionen mot det gamla i början av 1900-talet, om symbolismen och om vägvisarna mot det nya, mot modernismen. Detta är hans liv, att möta en rysk text, få en stark känsla för den och få lämna berättelsen till svenska läsare. Och så blir det mera vardagligt prat om tryckningsbidrag, distributionsstöd, arbetsstipendier och försäljningskanaler. Och om renässansmusik, som han kopplar av med och utövar tillsammans med andra. Mitt ute i den skånska jordlådan sitter en man med en massa ryska ord, översätter ryska böcker till svenska, ger ut dem själv, bok efter bok. Nyligen kom Boris Savinkovs En terrorists memoarer och nu inför staden Petersburgs 300-årsjubileum Andrej Belyjs berömda roman, som för läsaren till de revolutionära känslornas centrum, strax före 1905. Den kommer i höst och är en roman på runt 600 sidor. Det är märkligt och en stor kulturgärning, Kjell Johanssons arbete, värd att uppmärksammas både i Sverige och i Ryssland. Vi ser lite på egendomliga buskar och träd, Kjell Johansson står kvar på kullerstensgården och katten sitter kvar uppe i busken. Bo Bjelvehammar