Emma P Dahl

I sin keramikverkstad, nära havet i Gislövs läge, jobbar Emma P Dahl intensivt i perioder - när hon inte jobbar på förskolan eller pluggar. BILD: CLAES NYBERG Emma P Dahl - P:et står för flicknamnet Petersson - är uppvuxen i Vellinge, men kan numera inte tänka sig att flytta från Trelleborg. - Nu känner jag att jag inte kan vara utan närheten till havet. Från havet och naturen får jag mycket av min inspiration, berättar hon. Skapat i lera har hon gjort sedan hon var nio och gick en kvällskurs på fritidsgården i Vellinge. Ändå skyggar hon än i dag för att kalla sig "keramiker" eller "konstnär". - Det är kanske lite fånigt, men man vill inte verka skrytsam. Men det är ju konstnär jag är! konstaterar hon. På det tyder i alla fall hennes alster hos galleri Loftet i Trelleborg, medlemskapet i KGS, Konstnärsgillet Söderslätt, samt att hon vann Trelleborgs kommuns kulturstipendium 2003. De 10 000 stipendiekronorna blev till en kurs i glas-fusing - tekniken att sammansmälta två glasytor med något objekt instängt, som en mygga fångad i bärnsten. - Det är roligt att lära sig nytt, testa olika material och utmaningar, tycker Emma. Variationsbehovet gäller dock inte grundmaterialet. Där håller hon sig nästan uteslutande till laxfärgad stengodslera. Det håller bäst. Bränningen är den kritiska punkten. På sistone har otäckt många av de stora runda djurformer som Emma experimenterar med spruckit. - Lite synd med tanke på hur mycket jobb man lägger ner, säger Emma, och tillägger att när man tvingas lyfta ännu ett sprucket verk ur ugnen, då får man svära. Hennes keramik är av den konstnärliga, smyckande sorten. Nyttoföremål gör hon sällan, drejar gör hon inte alls. Hon "bygger", med rad på rad av rullad lera som sedan slätas ut. Hennes stil är en blandning av lera och andra material, som betong eller järn, och struktureffekter i form av glasyrer och krackeleringar. Ändå är honnörsorden enkelhet och renhet - inte för pråligt. - Det ser döläckert ut med en matt yta, full av svarta krackeleringar, utbrister Emma och visar en urna som raku-bränts. Emmas lilla keramikverkstad ligger i källaren till huset i Gislövs läge, ett stenkast från havet. - Jag kan gå ner här och jobba på natten, när alla andra sover. Det är väldigt rogivande, beskriver hon. - Jag är lite "periodare", om man får säga så. När man har väldigt mycket inspiration, då måste man få ut det ur kroppen. Sedan kan det gå veckor innan man får riktig inspiration igen. Just nu är hon förskollärare på halvtid och går en högskolekurs på halvtid. Hon ska bli kulturpedagog, för att kunna fortsätta jobba med barn - men då med att lära dem mer konstnärligt skapande. - Föräldrar får ofta bara se slutresultatet av vad barnen jobbat med, säger Emma. De ser inte själva arbetsprocessen, eller hur "högt i tak" det är i barnens utveckling. Men vi kan se vart de är på väg och stimulera deras utveckling. In i något som för barnen mest verkar vara lek - och just därför är lustbetonat - smyger man ämnen som matematik och språk. - Jag tror att barn som får ägna sig åt kulturellt skapande blir mer kreativa, säger Emma P Dahl. De fantiserar mer, de hämtar saker och provar. Det märker hon inte minst på sin egen grabb, Hugo, som ofta sitter med i keramikverkstaden. - Allt jag gör vill han också prova, berättar Emma. Fast det kan sluta med att han slänger leran i väggen. Inspirationen fungerar korsbefruktande - för även Emma har provat att slänga lera i väggen. - Det blev riktigt fin, knottrig struktur! säger Emma förtjust. I konstnärsgillet har Emma P Dahl rört om i grytorna. Hon och ett par kamrater tyckte att konstrundan behövde förnyas efter 25 år i samma spår. Resultatet blev utvidgad annonsering, ett konstlotteri där alla konstnärer skänkte varsin pryl - och höjd deltagaravgift, vilket fick en del att hoppa av. - Inte lätt att förändra, suckar Emma. Men vi fick fler besökare, fler lotter såldes. Och jag tror att fler hade velat hoppa av om inget hade hänt.