Efterspelet blev bara för mycket

Svenska ishockeyförbundets ordförande Richard Fagerlund upplevde Tre Kronors förlust mot Vitryssland som "värre än Harrisburg". Kärnkraftshaveriet, ni vet. På fullt allvar jämför han en hockeymatch med ett helt jävla kärnkraftshaveri, där tusentals människor utsattes för livsfara. Hockeylegenden Håkan Loob kunde över huvud taget knappt uttala sig eftersom han sent på onsdagskvällen befann sig i ett chocktillstånd. Men, hallå? Vad pratar vi om? Naturkatastrofer? Terroristdåd? Massmord? Reaktionerna på den svenska uddamålsförlusten har slagit alla rekord i tappad sans och förlorad besinning. Att det på sina håll upprättas små krisgrupper och att ungdomar bränner sina Tre Kronor-tröjor är illa nog, men när landets högste hockeybas tar ordet Harrisburg i sin mun, ja, då blir det bara för mycket. Det är en tavla, värre än Salos. Tro nu inte att jag har något likgiltigt förhållande till segrar och förluster inom idrotten. Jag upplever mig åtminstone själv som mycket engagerad och i mitt liv kan nätrassel i rätt ögonblick skapa en vällustkänsla och beröra mig som få andra företeelser. På samma vis kan ett missat skott, en bränd matchboll eller en insläppt puck få livskvaliteten att temporärt sjunka ett snäpp. Jag hade exempelvis svårt att komma till sömns i går, huvudet var fullt grubblerier över hur uppumpade Tre Kronor kunde åka ut redan i kvartsfinalen. Jag blundade och såg hur Tommy Salo körde in huvudet mellan axlarna som en skrämd sköldpadda när han hade i uppgift att stoppa en fladdrig puck, levererad från mittzon. En helt vanlig rutinräddning blev till ett svårbegripligt nybörjarmisstag. Men så vaknar man upp till en underbar vinterdag. Ungar åker pulka, fåglar kvittrar, vuxna pussas, solen skiner. Men det budskap tidningarna har att förmedla är om en nation i sorg. Sportsidorna har sorgkant och rubrikstilen är större och fetare än när Astrid Lindgren dog för några veckor sedan. Spelare hängs ut som landsförrädare. Och så Fagerlunds uttalande som kronan på verket, hans urbota dumkorkade jämförelse: "Det här är värre än Harrisburg" Men, hallå? Vad pratar vi om? Ett nederlag, alldeles oavsett om det inträffar i en OS-kvart mot Vitryssland, får aldrig jämföras med de katastrofer som sker utanför idrottens arenor. Vi lever i en värld som är full av ondska, en värld där svält, krig och naturkatastrofer dagligen tar livet av tusentals oskyldiga människor. Det enda relevanta ett idrottsligt fiasko kan jämföras med är just andra idrottsliga fiaskon. Jag går exempelvis med på att Tre Kronors 4-3-nederlag var värre än fotbollslandslagets VM-förlust mot Costa Rica 1990 och kan köpa att det säkert sved mer än diskvalificeringen av det svenska laget vid VM-skidstafetten 1974. Ja, det kan nog vara så illa, att debaclet mot Vitryssland var det mest oväntade och snöpliga nederlaget som ett svenskt landslag någonsin råkat ut för. Men där får det baske mig också vara slut. Solen sken i går, det var vår i luften och inte ens löpsedlarnas bilder på Salos grodhopp kunde få mig annat än att må alldeles förträffligt. Jag tycker att efterspelet blev too much. Att bränna Tre Kronor-tröjor och upprätta krisgrupper för att den där nedrans fladderpucken ramlade in i mål - det säger en del om hur bra vi har det i Sverige. Egentligen. * * * OS i går? Medaljhoppet Fredrik Nyberg blev 13:e man i storslalom och det svenska damlaget slutade tolva i skidstafetten. Det var med andra ord en helt vanlig svenskdag i Salt Lake City - om det inte vore för hockeydamernas seger i bronsmatchen mot Finland. En medalj som måste svida för Richard Fargerlund, som sagt att svenska hockeytjejer borde ägna sig åt någon annan verksamhet...