"Det handlar om attbryta livsmönstret"
Inger Vihagen är en av två socialsekreterare som jobbar på rådgivningsbyrån i Ystad. BILD: SPRISSE NILSSON" BORDER="0"Inger Vihagen är en av två socialsekreterare som jobbar på rådgivningsbyrån i Ystad. BILD: SPRISSE NILSSON Bakom den tunna trädörren börjar vägen tillbaka för många unga missbrukare, men vägen är lång och svår. Det handlar om att bryta upp sitt livsmönster, byta kompisar, skaffa nya vanor, lära sig hålla löften och våga lita på föräldrarnas omdöme. Inger Vighagen, en av två socialsekreterare på Rådgivningsbyråns ungdomsteam, tar emot i sitt rum. Hennes kollega Johan Holm har ryckt ut för att följa med en klient som ska läggas in på behandlingshem. Rådgivningsbyrån är kommunens gemensamma missbruksenhet, den bygger på frivillig vård för missbrukare i alla åldrar. Ungdomsteamet är ett projekt som sedan ett år tillbaka satsar särskilt på att fånga upp och hjälpa unga missbrukare. Genom fönstret ser man ut över Österportstorg. Gymnasieskolan ligger nära och det är i första hand till ungdomar mellan 16 och 25 som deras verksamhet vänder sig. För närvarande har de regelbunden kontakt med 25 ungdomar, men mörkertalet skrämmer och ingen vet hur många unga där utanför det pittoreska korsvirkeshusets väggar som balanserar på gränsen till ett missbruk. - Det är katastrof här i Ystad, säger Inger Vighagen kort. Hon fortsätter att berätta om den många gånger obegripliga och råa verklighet som unga missbrukare lever i. Om hur 18-åringar sett kompisar skaka i kramper efter att ha tagit droger. Om effekterna, om känslokylan och depressionerna. Om vanmakten och den destruktivitet som faller i skuggan av drogerna. Hon talar om den förlorade kontrollen. Eller oviljan att inse att när man som 16-åring sväljer en exstacytablett på festen har man tappat kontrollen. Enligt ungdomarna själva är det det sista de förlorar - kontrollen. Inger Vighagens bild är en annan. När det handlar om cannabis, amfetamin och exstacy finns det ingen kontroll. - Det första vi gör när vi får kontakt med en person är att vi sätter oss ner och låter honom eller henne berätta. Bara berätta. Sätta ord på hur mycket, hur ofta och vad. Det kan vara svårt att inför föräldrar och sig själv erkänna att ja, jag är en missbrukare. Inte bara en som tar droger på helgerna, festar med kompisarna, testar lite. Till Rådgivningsbyrån kommer man frivilligt. Det är i första hand oroliga föräldrar som söker upp Rådgivningsbyråns ungdomsteam, men också ungdomar som upplever att de tappat kontrollen eller kompisar till någon som är på väg utför. På ungdomsteamet är kontakterna mellan socialsekreterarna, föräldrar och unga grunden. Föräldrar, syskon och kompisar men också idrottsföreningar och andra intressen som kan bryta av mot det destruktiva beroendet är viktiga komponenter i ungdomsteamets arbetsmetod. När vägen ner till en början är hal och sökande - ett par bloss marijuana på festen, några tabletter en gång i månaden - är vägen tillbaka lång och tung. Inger Vighagen beskriver vägen tillbaka som tre stora steg; abstinens, uppvaknande och nyorientering. Bakom orden finns svettningar, ångest, kräkningar, ensamhet, skam och skuld. På ungdomsteamet följer man den unge hela vägen, från första samtalet till ett förhoppningsvis drogfritt liv. Inger Vighagen har ingen uppfattning om hur stor del av ungdomarna hon kan hjälpa. Kontakterna är ofta långvariga och ibland kan behandlingshem, barn- och ungdomspsyk eller tvångsvård kopplas in. - Vi sitter som spindeln i nätet. Vi har kunskapen, avslutar Inger Vighagen. Det ringer på dörrklockan.