Den sista postmästaren slutar
Hon kom 1972 till Tomelilla till postkontoret, som på den tiden låg på Norregatan. Men redan som tonåring hade hon jobbat extra på posten. Det var i Sibbhult, där hon är född. Det föll sig naturligt. - Min mamma jobbade på posten. På den tiden var det tryggt och förmånligt att jobba i statlig tjänst. Så är det inte längre, enligt Gullvor Nilsson. På senare tid har rationaliseringarna naggat anställningsförmånerna i kanten. Många har också tvingats att sluta. Från 1997 och fram till den senaste omorganisationen, då Svensk kassaservice tog hand om in- och utbetalningsservicen på Posten, har Gullvor Nilsson varit postmästare i Tomelilla. Men numera finns inte titeln kvar. Chefen för Postens så kallade Postcenter i Tomelilla, som enbart riktar sig till företag, har titeln postcenterchef. Gullvor Nilsson har den senaste tiden jobbat på kassaservicen. Där har kassörskorna enbart möjlighet att ta hand om in- och utbetalningar. Några andra tjänster erbjuds inte kunderna. För Gullvor Nilsson, som under en period också arbetat som privatekonom, känns det inte meningsfullt att fortsätta. - Man kan inte hjälpa kunderna. Har man jobbat med så många olika arbetsuppgifter, är det inte mycket kvar nu, säger hon och har därför valt att vid 60 års ålder acceptera erbjudandet om en avtalspension. - Men, säger hon, det blir kanske bra till slut. Själv betalar hon sina räkningar på internet. Hon tror att framtiden är osäker för Svensk kassaservice när kommande generationer, som vuxit upp med datorer, blir Postens kunder. Brev och paket kommer dock alltid att behöva distribueras, tror hon. Hon har trivts under årens lopp och visar stolt guldklockan, som hon fick efter 30 års anställning "för nit och redlighet i rikets tjänst". - Jag har aldrig funderat på något annat arbete, säger hon. Nu hoppas hon få tid till barnbarnen och kanske blir det i framtiden fler fjällresor. - Jag gillar utförsåkning, säger Gullvor Nilsson innan det är dags att ta emot uppvaktningen på torsdagen, denne hennes sista arbetsdag.
